Stockholm
I onsdags åkte vi o sov i Umeå för att på morgonen ta tåget ner till stockholm. Ungarna var grymt duktiga i tåget, satt stilla men ibland var dom uppe o lekte lite, vi var ju ensam i vagnen så det var soft. Resan tog 6 timmar men gick jätte fort.
Vi fördrev tiden med att se film på "plattan" och spelade spel.
Även lunch hann vi med =)
och bara slapp
När vi kom till stockholm började billetandet för Emil så vi kollade bilar och fick se oss om i Stockholm :D
På Fredagen åkte vi ut till junibacken
Det var så mysigt att åka sagotåget fasten Maja och Felix blev lite rädda =)
Hade kunnat åkt runt där hela dagen och barnen med tror jag.
Emils föräldrar bodde så bra att det fanns möjlighet att låta ungarna vara ute och leka vilket dom gjorde efter frukost typ varje dag och under dagen med.
Det blev roligare att göra snöbollar efter det hade kommit blötsnö så det gillades av dom iallafall.
Så här spenderades lite tid med, i jakt efter en bil =)
Men Felix tyckte denna affär var extra kul att besöka, gissa varför =P
Maja tyckte även lillebror skulle ha någon att mysa med så hon kom på ett sätt, det roliga var att Felix sov hela tiden medans hon lade dit dockan =) Han skulle inte behöva sova själv.
Sötungar <3
Felix har blivit jätte slemmig och hostig, fått ge honom mer medicin men vill som aldrig släppa så har nu kontaktat läkare så får se vad dom säger om det finns nått att ge för det påverkar som andningen med för honom när det blir så här.
Sedan kom Söndagen och det blev dags för oss att åka hem. Vi bilade hem vilket ändå gick bra, även fast Emil körde typ hela vägen och barnen vaknade och så.
Blandade känslor, skönt att komma hem men ändå vet man vad som väntar här. Att ta tag i allt och fatta beslut som man kanske inte vill fatta.
Att ta beslut som inte bara berör mig utan andra, göra förändringar och vad de kan leda till.
Känner mig inte stark nog att göra detta men vet att det måste göras. Bara att tänka tanken gör ont. Hur ska det gå? Vad ska göras? Vad blir bäst för alla? Vet att det aldrig kan bli bäst för alla men nästan i alla fall.
Allt blir så jobbigt när det är så här.
Att stå här ensammen, vet att jag inte är ensammen men vissa beslut kan bara jag fatta och det är det jag menar med ensammen.
Tror allt kommer bli bra bara man får vänja sig men tills dess...vill inte tänka så mycket, tänk om någon kunde bestämma åt mig.
Börjar även bli påmind om dagen då allt hände, det bränner bara bakom ögonen. Även fast jag gått vidare så finns det spår i mitt hjärta, även om jag gått vidare så betyder han, även om jag gått vidare så är han viktig.
Nä fy inte tänka på detta nu, kommer vara nog jobbigt när dagen kommer.
Även fast det är en jobbig period nu så finns det saker att se framemot.
Kommentarer
Trackback
