Att le är ingen kamp men att kämpa för att le är en utmaning.

Att skratta och visa glädje är ett sätt att dölja det som finns.

Vill man visa och säga, vill man dölja sanningen? Allt blir bra tillslut har man lärt sig, man går alltid vidare. Dock har man inte den förmågan att bestämma när utan man får ta det som det kommer. Att acceptera livets gång och vänta ut allt är inte jämt det som behövs. Ibland när det känns jobbigt och utvägen vill finnas så är det bara att gå vidare och njuta av livet som finns. Livet man får skapa, livet man lever. Varför gör man saker och ting jobbigare än det är, varför inte bara göra det bästa av det? Det är faktiskt inte alltid man vet vad som är det bästa, det är inte alltid man tänker på vad som är bäst. Alla vill ta beslut som är bäst för alla men det är alltid någon som förlorar. Att förlora behöver inte alltid vara dåligt för man kan alltid vinna något på det men det gäller att kunna se det. Öppna sina ögon även om det inte är det man vill. Se bortom det som finns vid ens fötter. Livet går alltid vidare även om man får kämpa som fan. Livet är alltid värt att upptäcka även fast det jobbiga kommer ikapp.

Ibland vill man faktiskt bara säga fuck everything, fuck life och det är helt okey. Ibland vill man bara lägga sog ner i gråta o känna smärtan och det är också helt okey.

Som sagt så går livet vidare så bara att fortsätta att le för nån gång blir allt bra.

Flyttlasset har börjat till Lycksele och det känns faktiskt bra. Vi får ett eget hem och den lilla familjen igen. Vi har varandra och det är allt jag vill. Varit och fixat i barnens rum och det går framåt, Felix rum är nästan klart så nästa är Majas att fixa. Får se när vi bestämmer oss för att sova 1:a natten. Kommer kännas ensamt men det är så vi ska leva så lika bra att vänja sig. Sen är det inte själva ensamheten som är jobbig, ganska skönt att vara själv, få se vad man vill, göra vad man vil..ja ni fattar =)

Att vara ensammen, att inte vara sambo utan att bo själv, det kommer till en början kännas konstigt men allt blir bra. 

Nu är det 2 månader sen vi flyttade från Vännäs, 2 månader sen det blev ändring på livet men det var det bästa (för vissa) man saknar livet man hade, tanken på livet man kunde ha, saknar att dela känslor och funderingar med någon som gör att det betyder nått. Saknar det vi hade men nu finns det massa valmöjligheter, man får bara se till att ta något så allt inte försvinner. Man har ju redan förlorat mycket och allt står inte kvar livet ut. Nä nu landa för att leva så kommer allt annat sen. Med tanken på allt så klarar vi det vi vill klara.

Maja börjar längta till den nya klassen, att få nya kompisar och få komma till sitt rum, det är väl inte det roligaste att dela rum med lillebror och det börjar märkas.

Nä dags att gå vidare, släppa vissa saker och se framåt, finns alltid bra saker det gäller bara att se ur alla perspektiv.