Julen och Umeå

Jaha då har denna helg passerat och jag sitter här framför denna dumburk och den stora på väggen.
Julen har varit bra och mysig. Ingen stress utan känner ändå att jag kunnat slappna av.
Kändes konstigt att inte fira jul med Dennis eftersom man "alltid" har gjort det men barnen tänkte inte så mycket på det så drog som inte upp nått samtal om pappa.
 
Jag och barnen hade paket öppning i sängen på morgonen
          Felix fick ett av Maja och Maja fick av Felix. Så det var ganska gulligt när dom kramade varandra och sa tack för julklappen <3

Dom satte igång och började leka på en gång =) 
Bestämde att Felix var sjuk och docktor Maja skulle göra han frisk till jul =)
 
Fick en tågbanesats tillsammans på morgonen.
Mammas prins <3
Mammas prinsessa <3
 
Mamma älskar er!!
 
Mina bollungar
Under dagen for vi till Nissesbacke för att åka lite grann och att vi skulle få göra annat än bara sitta och vänta.
Jag och barnen
 
Den obligatoriska julmaten hamnade på vårat bord med.
Alla blev vi mätta och belåtna.
Tur hade vi att tomten kom på besök.
Maja vågade inte riktigt krama tomten men med moster Emeles hjälp att oxå krama tomten så lyckades hon komma över sin rädsla. 
Felix var lite vågligare, han kramade tomten nästan direkt. Sen var han stolt över att han fick paket av tomten :D
Älskade barn.
Ni förgyller mitt liv <3
På besök för att fira jul hos Morfar och Helen.
Kusinerna Sandberg
Edvin, Felix, Jolin och Maja
 
Lilla Arvid
Felix hittade en rolig grej hos morfar, Rebeckas wii spel =)
 
Efter vi firat jul hos morfar åkte vi till Emil.
Barnen tyckte det var jätte kul att vara där för man fick äta mat i tv-rummet vilket dom aldrig fått göra hemma =) Så gissa om dom ville sitta vid bordet i köket idag när vi skulle äta...NÄ verkligen inte men tur mamma bestämmer här :D
 
Vi passade även på att vara ute och åkte tefat och lekte eftersom vi hade som kallast -8 grader medans vi hörde ryktes om att det var -26 hemma :P
 
Maja kom på en rolig sak att sysselsätta sig med oxå, stod och höll på hur länge som helst, måste kanske låta henne hjälpa till hemma med städningen eftersom hon tyckte det var kul.
 
Det bästa av allt var att vi även hann med mys 
 
Det känns väldigt tomt att komma hem och vara själv på kvällen när barnen lagt sig.
Kommer man aldrig vänja sig med det? 
Har haft några roliga och mysiga dagar i Umeå och kan ju inte säga att vi längtade hem. 
Maja nämnde att hon saknade sitt rum en gång men annars inte.
Du får mig att må bra och att le.
Jag trivs verkligen i din närhet och i ditt sällskap.
Trodde verkligen inte att det skulle bli mer än kompiskänslor man vi hade tydligen fel.
Det är jobbigt att inte kunna prata, att man vet hur folk snackar men vi mår bra. 
Detta var som sagt inte tänkt men livet vill något helt annat ibland.
Så länge vi mår bra och trivs så är det kanske så här.
Ödet ville något annat än vad jag tänkt.
Jag såg tidigare mitt liv spenderas med Dennis men båda han och vi är förändrad, han är inte den jag förälskade mig i o visst kan man låta tiden utvisa allt men kan inte gå o hoppas och "stoppa" upp livets gång.
Bättre så här får man se vad tiden har att utvisa.
 








 

Flytta...Hmmm...

Känns som att man hunnit med mycke.
 
  
Stor killen har hunnit med att besöka tandläkaren, han pratade, gapade och tjoade. 
Han såg så stolt ut när hon räknade tänderna och så =)
 
   
Nalles lekland fick han vara på när jag hade möte om ensam vårdnad och det var han väldigt glad över. Jag och Linda fick nästan lura han för att vi skulle åka hem.
 
  
Dessa underbara varelser har blivit så goa mot varandra (oftast) Det är lek på deras rum, mys i soffan och inte mycket tjafs mellan dom =) 
Man blir ju helt salig när syskon leker med varandra och allra helst ligger i soffan tillsammans och ser på tv.
 
Så här brukar det oxå synas när dom leker med varandra på Majas rum, man kan inte annat än le :D
Mammas älsklingar <3
Var och åkte skrana i nissesbacke i söndags och gjorde varma mackor till lunch =) 
Så mysigt det är att elda och äta utomhus.
Har längtat lite efter denna period.
Till barnläkaren har oxå Felix hunnit med att vara hos. Han vägde 13,6kg och var 93,8cm
Han har en släng av förkylningsastma och ansträngningsastma och sen vet vi inte om han reagerar på pälsdjur så fick nån allergimedicin som vi ska testa när man vet att han ska vara nära djur.
 
Idag var det lucia på förskolan =D
Dom var jätte duktiga!
 
I övrigt har det inte hänt så mycket.
Jo fick höra att jag skulle flytta till Umeå idag =) Så det var lite kul, undra bara vars för jag har då ingen lägenhet =P
Så kul när det spekuleras :D Hihihihi
 
Livet flyter på som vanligt.
Hade för någon dag sedan ett "allvarligt" prat om vad som hände med Dennis, alltså just när han fick sin stroke.
Fy vad jobbigt det var att prata om det. Dom senaste månaderna har man bara pratat om hur läget är, var så länge sen jag pratade om allt från det som hände i hotellrummet tills han vaknade upp.....men ändå skönt fasten tårarna rann.
Man tror man ska vara lika stark varje gång man pratar om saker men det är man inte.
 
Det är jobbigt att inte veta hur mycket han förstår och minns av det man säger, jag vet att det är nått som är nedsatt på honom men när man får sms och ringer flera gånger och säger samma sak så blir det en påfrestning.
Man försöker ändå inte tänka så mycket utan tar allt som att det är första gången.
Jobbigt att han inte alltid minns att vi inte är gifta längre men känner inte att jag vill påpeka för honom hela tiden eftersom han blir ledsen och så...Vill inte att han ska behöva vara ledsen. Vill han oxå ska vara glad när vi kommit till det läget att vi känner oss glada och att livet fortsätter.
Hur mycket ska man påminna honom när det är jobbigt för honom men att han sedan inte minns det?
Känns som en ond cirkel, allt går bara runt.
 
Jag har redan "vant" mig med att det är som det är och han är ju fortfarande pappa till barnen och en viktig person för mig. Kommer alltid älska honom för den han var, för att han är pappa till Maja och Felix.
 
 
Hur kommer det bli framöver?
 
Kram Agneta
 






 
 

Att en person kan sprida glädje

Jag vet att det är kul att lägga sig i andras liv men tycker det är en sak att tycka och en sak att säga saker.
Eftersom jag inte är den första som skiljer mig och får ensam vårdnad av barnen tycker jag inte att det är sådan big deal.
För att båda ska kunna ta beslut och ha gemensam vårdnad så måste båda kunna ta beslut som är genomtänkta och eftersom just nu är det bara jag som kan det så ser domarna inge konstigt med det.
Det är ju fortfarande hans barn fast just nu har jag ensam vårdnad.
Det blir ju som ingen skillnad för Dennis i den frågan.
 
Tyck gärna men har man funderingar så kan man öppna munnen till mig o inte till andra andra, prata med dom berörda!
 
Sedan är det en sak till som alla stör sig på. 
Att man skaffar nya kompisar och att man umgås med andra är en sak som är svårt.
Nu var det som inte tänk att det skulle bli mer än så.
Ibland kan man inte styra över livet, mycket som jag skulle vilja ha annorlunda då men livet är som det är.
Att en person kan få en att må bra, att kunna le och känna sig levande fasten man kanske skulle ha deppat ihop helt. Jag är väldigt tacksam att det finns sådana personer.
Tack!
Sen begär jag absolut inte att alla ska gilla mina beslut eller acceptera dom men mina beslut är mina beslut. 
Så länge vi mår bra av dem så är det bra.
 
Detta vart ett tråk inlägg med bara text men bilder kommer i nästa =)
 
Annars har vi varit i Norsjö och badat idag så det tyckte ungarna var kul.

Dagen...

Lilleman var på sitt 2:a försök till undersökning av tänder och denna gång gapade han =)
Han tyckte det va kul att kolla i spegel och ville sitta själv i stolen för då kunde mamma ta kort så han kunde visa maja =) Linsapa :D
Sedan fick han fara och leka på Nalles lekland med moster Linda vilket var väldigt uppskattad...Måste ta med Maja och Felix dit o leka...Det var ganska lagomt stort, dock inte som leos men ändå okey..Så länge barnen tycker det är kul så är jag nöjd =)
 
 
                      
 
Var på ett möte på Tinget idag för att få klart några saker i denna skilsmässa.
 
Nu sitter vi och väntar på att Julkalendern ska börja och medans går Felix runt med Majas klackeskor och en leksaks såg och Maja är frisör och flätar mitt hår...Skönt =)
 
Annars är det ganska lugnt här hemma

Vårat liv fick en vändning och vi fortsätter att leva livet

"Det händer aldrig oss" ska man inte säga. Ta inget för givet. Livet fick en drastisk ändring när min dåvarande man 31år drabbades av en väldigt allvarlig stroke. Helt plötsligt stod man där med 2 småbarn och början på ett nytt liv. Vi har fått stå ut med mycket men lyckats ta oss igenom de mesta, mycket tack vare de nära och kära som funnits för oss. Vi alla lever vidare!

RSS 2.0