Tydligen inte tillräckligt!

Tycker faktiskt att vi har fått gå igenom tillräckligt med grejor men det är någon annan som tycker annars.
Nu var det Annikas otur att bli drabbad. 
Hatar att människor i ens närhet ska måsta ligga inne på lassa.
Kan inte alla få vara friska och krya så man inte behöver oroa sig nått.
 
Att allt återspelar sig. Det är ingen fara men vi skickar dig med ambulans, nä det blir helikopter istället.
Även om det nu inte var så jätte allvarligt så rusar tankarna lite grann.
Nu kunde dom hitta felet och ge henne antibiotika mot det så hon kunde bli utskriven.
 
Är så jobbigt och veta vad man ska ta sig till. Hur ska man lägga upp livet för att det ska bli bäst för barnen.
Hur gör man?
Nu har jag börjat om att jobba och det känns kul. Det är toppen barn och toppen personal så jag är glad =)
Det blir betydligt svårare att åka in till Dennis med barnen nu bara och när det blir helg så vill man kunna känna lugnet och hitta på nått kul men man har alltid i bakhuvudet att det är besök hos pappa.
Ofta går det bra men ibland gråter Maja när vi går därifrån, hon säger att hon tycker pappa är konstig och inte som pappa brukar vara. Hon har ju helt rätt på sätt och vis men man får gång på gång förklarar för henne att pappa är sjuk det är därför han är lite som han är. Men det blir bättre.
Vissa dagar tycker jag att han har sovdagar och är allmänt nere men det är nog sjukt påfrestande att leva som han gör just nu. Att inte ha den frihet han är van med.
 
Jobbigt att man börjat komma in i stunder när man känner sig nere. Allra helst på kvällen när barnen lagt sig och man är vaken själv. Jag vill inte tänka och fundera, då vill jag bara känna lugnet.
Är nog bra att fundera med men jobbigt att känna sig ledsen när ändå livet fortsätter.
 
Måste lära mig att njuta av livet och det man har. 
Man ska aldrig ta något för givet.
 
 
 
 

Liten uppd.

Har länge försökt mig på en uppdatering men blir bara tomt när jag sätter mig här framför datorn.
Sen han kom från sävar så fick han boende på ett korttids på Gläntan i Lycksele. 
Som jag tycker det verkar som så trivs han bra där men säger att det finns inte så mycket att göra men det har ju varit semester överallt.
Vissa dagar tycker jag att han är "klarare" men då blir han så trött och slut på dagen efter.
 
Felix reagerar inte så mycket när vi är hos pappa.. Springer runt som en galning och tycker det är kul när man jagar honom för att han inte ska öppnar dörren så det börjar pipa =)
Maja söker annat att lägga energi på..Hittar spel, pussel m.m. Hon har lite svårt att acceptera att pappa inte är riktigt frisk än. Pratar inte så mycket om det men man märker på henne när hon får upp ryck att grina på natten mm.
Tycker ändå att livet flyter på bra, vi lever och mår.
Visst är det jobbigt mer än vanligt ibland men vi tar oss igenom. Får hitta små kryphål som gör det bättre.
Det är vissa grejer som när man ska göra nått som man alltid gjort med Dennis som gör att det blir extra jobbigt.
Som att åka på semester, det var vi alltid gjort tillsammans så lite tur att det inte riktigt blivit någon resa. 
Vi hade en sväng vi åkte till skellefteå med Annika, Emele och Freddie så det var kul och barnen gillade det. Var bara skönt att komma ifrån huset och göra något.
Vi har även hunnit med och varit i Umeå hos Morfar och Helen några nätter.
Annars har vi inte hunnit med att göra så mycket.
Varit på djurparken och i stugan lite.
 
Har även haft två barn som fyllt år. Felix har hunnit bli 2år och börjat prata jätte mycke.
Maja den stora tjejen har blivit 5år.
 
 
                        
                         
                                    
 
                  
 
 
 
Det är bara att leva vidare och hoppas på framgångar!

Vårat liv fick en vändning och vi fortsätter att leva livet

"Det händer aldrig oss" ska man inte säga. Ta inget för givet. Livet fick en drastisk ändring när min dåvarande man 31år drabbades av en väldigt allvarlig stroke. Helt plötsligt stod man där med 2 småbarn och början på ett nytt liv. Vi har fått stå ut med mycket men lyckats ta oss igenom de mesta, mycket tack vare de nära och kära som funnits för oss. Vi alla lever vidare!

RSS 2.0