Vill bara försvinna en dag som denna, gömma mig långt ner och återvända när den är över. 

Idag är det en dag som man tänker lite extra, tänker på vad man gått igenom tänker på förändringar.

Det har gått 2 år sedan den värsta dagen i mitt liv, när allt rasade samman och det fanns inget att göra åt det hela. En dag när dåliga besked byttes ut av dåliga besked, en dag när man kände lyckan rinna ur en och allt hopp om att livet skulle fortsätta försvann.

En dag man försökte se allt ur ett annat perspektiv, men allt man såg var det negetiva. Att känna sig maktlös och förlora kontrollen är en känsla som gör sig extra påmind idag. Känner känslan när hjärtat slutar slå och man kan inte andas, den känslan man hade när läkarna kom och gick i korridoren första gången, den känslan man fick när man insåg att detta var allvarligt. Vill inte tänka på det, tycker att det ska bli lättare men det är som om man vore sittandes i det där rummet igen, man väntar bara på att nått ska hända.

Denna dag började verkligen med att man kände sig nere och det håller i sig.

Tur lillkillen är hemma pga ont i magen så man måste verkligen rycka upp sig och umgås med han, det är nästan så jag tycker det är jobbigt att veta att de ska i säng ikväll, dom får kanske vara uppe hela natten, vet inte om det lockar så mycket att sitta själv när dom sover. Denna ensamma känslan kommer då, jag vet det för känner den redan nu.

 

Vad tiden ändå har gått fort, känns som att det bara var ett tag sen allt hände men det har faktiskt gått 2år.

Dessa 2år har verkligen varit upp och ner, vissa dagar har varit bättre och vissa sämre. Det har blivit ganska stora förändringar i livet, vi flyttade för att starta det nya livet, bort från det gamla.

 

Det nya trivs vi väldigt bra i, dock skulle det inte skada att hitta ett annat boende men det kommer nog nån gång. 

Hunnit fylla 30år i helgen så fick en kaffebryggare, juicepress m.m

Så gott kaffe det vart och juicepressen...så gott med nypressad juice =)

Tack alla som kom ihåg mig!

 

Kram kram