Livets gång är både motgångar och medgångar.

Frågan är bara hur man vill/kan tackla dom.

Att motgångar gör en starkare och medveten om livet får en att tänka på de runt omkring som söttar en och finns alltid vid sidan av. 

Det är här man kommer fram till vilka som är ens viktiga.

Har alltid haft familjen nära och vi har varit taighta sen har det alltid varit i perioder. Man känner nu när man bor en bit ifrån att man saknar det lite grann, att bara tvärrt fara och hälsa på, att säga hej eller vinka när man möts i bilen.

Säger inte att jag ångrar att vi flyttade hit för det gör jag verkligen inte, det är så här vi vill leva.

Det är mest när man sitter själv man känner sig lite "ensammen" fast inte riktigt så farligt, jaja svårt att förklara =)

Man har börjat se allt ur ett annat perspektiv, att man inte behöver bo tätt upp i varandra utan man kan vara en familj ändå.

Är som andra som har det längre till sina familjemedlemmar. Att man lever in i allt så fort att själv tycka det är tråkigt att inte kunna träffas när man vill. Det ska planeras för det är timmar i bil man ska sitta. Nä tänk om man hade ett jumbojet då hade vi kunnat hälsa på alla vi ville typ när vi vill.

 

Har försökt tänka över detta med julklappar, börjar som bli dags nu..Så jobbigt att komma fram till vad man ska köpa till alla små gryn men det kommer nog finnas paket till alla små =)

Sen är det jul som ska planeras, vars man ska vara , hinna till alla och så. Nä blir lite fram och tillbaka åkning för att få ihop allt och sedan ska man hinna mysa ner sig totalt innan det är dags att vinka av för en resa till Thailand, trodde inte jag skulle klara av att åka men samtidigt ville jag hemskt gärna det. Bara tanken att inte ha kidsen runt benen som man är van vid är sjukt jobbigt men som tur är finns mobil och skype. Så kommer nog få ihop samtal med dom. Kommer sakna dom till tusen men det är för att jag älskar dom mycket mycket mer.

Kommer bli kul att umgås med våran andra familj oxå när det inte händer så ofta. Nu blir som alla på samma plats.

Känns ganska mysigt att få tid på tu man hand, även om vi får det annars varje dag så blir det ändå på ett annat sätt.

Mycket som ska ordnas och fixas innan men det ska vi nog få ordning på, hoppas jag =)

 

Nä nu ska jag lägga mig i soffan och invänta att hjärtat kommer från jobbet. Älskar verkligen att vara sjuk, febern värmer ens kropp så man får svettas, huvudet pulserar så man diggar till musiken man lyssnar så utan att behöva anstränga sig och smärtan av uvi känningar får en att tänka tillbaka på så där 6 och 3 år sedan när man ligger inför en förlossning.

 

Du får mig att le, känna mig som jag gör, är svårt att sätta ord men den det berör vet hur jag menar. 

Vi får varandra att må på ett sätt ingen annan kan förstå.

Tack för allt!

 

Jaja njut av livet och lev det.

Love!