Det finns mycket som kan få en att känna att känslorna blir för mycket.

Det finns få saker som kan få en att känna sig delad.

Det finna personer som kan få en att känna sig älskad och att kunna älska tillbaka.

Det är mycket som man vill ha sagt men man vill inte såra mer än man gjort.

Att svälja och ta allt har som blivit en vana, men den vanan vill jag inte längre ha.

Jag vill skrika ut att det funkar inte så här längre, det måste bli ändring. Det går inte tycka att allt detta är okey.

Det tar på oss alla.

 

Det är så många som är inblandad, som påverkas.

Man måste kunna gå vidare helt. Jag har gjort det men ibland är det svårt att släppa det som varit, att tänka tillbaka och inse att det aldrig kommer bli i närheten av det. Att det aldrig kommer vara samma person. Fasten jag gått vidare så vill jag ändå hans bästa, för hans, barnens och alla andras skull. Det blir bättre men hur nära samma? Det återstår bara att se.

Vi levde tillsammans ett bra tag och även om det inte alltid var lyckligt så är det en del av mitt liv.

 

Varje gång man står vid dörren och säger hejdå knyts det inombords.

Du får mig att känna glädje och kärlek och det kommer jag vara dig evigt tacksam för.

Att känna när man får fjärilar i magen när man vet att du är på väg hit, att känna hur du får mitt hjärta att slå extra slag, när jag känner detta så vet jag att jag älskar dig <3

 

Nu sitter man här o känner denna saknad, saknade som man bara älskar..eller??

Nä känner mig så ensammen när du åker, även fast jag har barnen och alla andra runt mig.

Bara det att man saknar att kunna vakna på natten och det finns nån där som man kan prata med när det är något man funderar på.

Bara att krypa in i din famn och känna dina armar runt mig. Att få krama om dig.

Fy nu börjar jag sakna dig ännu mer =(

 

Vetskapen med att du åker till Umeå är att du kommer ALLTID tillbaka.

Det är en utav sakerna som man ser fram emot.

 

Älskar dig Emil och barnen <3

 

 

Cascada- Everytime we touch

Vilken hjälp kan man erbjuda?

Den meningen får mig att tänka på mycket.

Man vill finnas och kunna hjälpa med ord men man vill inte göra saker värre.

Vad säger man till någon som uttrycker sina känslor man kan inte säga dessa tillbaka?

Vet att det finns de som behöver prata med mig men hur förklarar man hur läget ligger till utan att såra?

Jag gjorde dessa val men det är nog inte valet som den andra hade gjort.

Jag valde att välja det liv jag har nu medans det kanske var fel.

Fel tidpunkt, fel ja många fel.

Men insett att jag är människa, alla gör vi fel, det gäller bara att försöka göra det bästa av allt.

Tycker inte det är fel väg jag gått. Kände att detta var inte vad jag tänkt mig.

Sen har jag aldrig varit den som tittat på andra, tänkt tankar eller liknande så när jag började umgås med en kille som var helt neutral i detta och hur bra som helst på att lyssna så var det nått som fick mig att börja tänka efter. Varför var han så? Varför ville han umgås med mig? Vad var det med honom som gjorde att jag ville bli kompis med han? Ja mycket frågor och funderingar.

Men fick svar på mina frågor och funderingar tillslut.

När jag började upptäcka att känslor började komma så ville jag dra mig ur, ville inte sätta honom i en dålig/jobbig "situation", (vi levde mitt i allt detta) ville han skulle få leva sitt liv, inte komma in här med mig o barnen.

Men tydligen så har inte jag den bestämmande rätten jämt =)

Även fast vi var på väg att dra oss ur flera gånger så slutade det alltid med att ingen kunde/ville.

Nått var det som gjorde att jag ville se vad detta kunde leda till.

Nu sitter vi här och känner mig väldigt lycklig, känner alla dessa känslor som jag inte trodde fanns kvar.

Du får mig att öppna mina ögon och se på ett sätt som gör allt bättre.

Du finns för mig när jag mår som sämst eller när allt är bara jobbigt.

Du hör på mig när det är något som det inte ska, även om jag försöker dölja det.

Vi läser av varandra och jag känner vad du tänker, det är nästan som om vi skulle vara samma person. Åh hjälp tänk om det är så, kanske bara vaknar en dag och inser att allt är en dröm.

 

Tack Emil för att du finns i mitt, i vårat liv. 

Barnen har accepterat detta väldigt bra, Maja kan fråga ibland om Emil slutar vara här flyttar pappa till oss då. Men förklarar för henne väldigt ofta att även om inte Emil skulle finnas i vårat liv så kommer vi inte att bo med pappa. 

Hon vill gärna att vi ska hitta på saker, åka iväg o så, så vi försöker komma på ställen som man kan åka till, att försöka göra helger kul när man jobbar så mycket på vardagar.

 

Nä glad över den nya chansen till ett lyckligt liv.

Har fått papper nu från Tingsrätten där det står att vårdnade har tillfalligt mig men eftersom det är umgänge med pappan så är det ett schema som ska göras. 

Har suttit och försökt knapa ihop ett som jag tycker verkar vara en början så får se när jag visat mitt förslag vad som sägs. Kan ju bli ratat men då är det bara att göra om.

Försökt lägga mest på dagen för det är lättast eftersom Felix lägger sig senast kl 18,30 men oftast strax efter 18,00. Har försökt lägga de på vardagen för det är på helger som vi oftast åker bort mm så det vill man ju inte ta bort. Även om man jobbar med ena barnet så är det ett jobb och det blir ju inte så man behandlar henne som en dotter utan på jobbet är man fröken. Visst jag är lite egoistisk nu men den smällen tar jag. Att umgås med barnen är viktigt för mig med.

 

Idag fick jag ett telefonsamtal och ska ha en telefon intervju till veckan om ett jobb, dock var det under sommaren med men får se vad man kan komma fram till.

Skulle vara så skönt att veta att man har jobb efter sommaren så man inte behöver gå i denna ovishet. Och även att boendet löser sig.

 

Maja har haft sådan tur att få ta sin 6års spruta och gissa vad, jo hon fick nog alla biverkningar..Kul...NOT!

Hon fick en sväng med 40 grader och även super ont i armen, kunder knappt röra den, röd, uppsvälld och trplogtvis kommit åt ett blodkärl med sprutan men men nu är hon bara uppsvälld och har röda "fläckar".

 

Ute är den aktivitet som är populärast just nu. Vatten, gegga och sol.

Så underbart att klä av kidsen när det rinner vatten ur galonoverallerna och händerna blir geggiga, och lukten det är det bästa, blöt gegga och gräs...mumma...

Nja finns bättre tider som man ser framemot, sommar.

 

Väldigt ofta kommer jag på mig själv med att sitta och titta på utlandsresor, skulle verkligen vilja åka iväg. Komma bort och göra nått kul med ungarna. Men det kommer, känner mig inte orolig. 

Många ställen vi vill besöka så bäst att börja avverka platser så vi får skriva in nya =)

 

Livet flyter på så se till att njuta av det!

Man själv skapar sitt liv, så lev som ni vill leva.

Njut o strunta i vad andra tycker!

 

Kram Agneta

Att få livet att gå ihop med hus, jobb, kvalitetstid och må bra har varit en berg och dalbana.

Hittat små saker som fått en att klara vardagen, bara av att bli väckt på morgonen av 2 guldklimpar har fått en att le och känna glädjen i livet. Vissa kanske anser det som en liten sak men för mig är dom ALLT!

(Ja jag vet att jag är lite ego nu, andra behöver oxå dessa barn men nu är det som det är, min blogg mina ord, får faktiskt vara ego här om jag vill)

Alltså denna utdragna, känns som så när man aldrig får papper eller veta hur saker ska fördelas mm så vi alla får en ordning på detta. Hur ska man kunna gå vidare helt när detta gnager på en, när detta gör en påmind. Vill få ordning på saker och ting.

 

Pilen pekar mot Umeå, det är där vi vill komma och testa på. Sökte Förskoleklass plats på en skola i Böleäng där jag fick meddelande förra veckan att Maja har fått en plats. Hon har plats i Rusksele med om det inte hinner dyka upp någon lägenhet innan dess men beroende på hur det blir med huset så kanske hon ändå måste byta.

Ska dit och kolla i Maj på skolan så hon får se vars hon kanske ska börja och även hälsa på de som ska gå i samma klass, får se när vi får tid för att komma dit. 

Maja tycker det känns spännande med många nya kompisar men säger att hon kommer sakna sina kompisar här, men kom sedan på att när hon ska hälsa på Pappa och alla andra släktingar så kan hon även hälsa på sina kompisar för dom finns ju här =) Söt unge <3

 

Nu är det en massa saker som ska kollas upp vad som gäller vid flytt och umgänge, även om man har ensam vårdnad så är det saker som gäller. Jobbigt när man har noll koll om sådana här saker och ska kunna få det att fungera. Men tur det finns mail och telefoner så man kan få reda på lite fakta så det går rätt till.

 

Nu söks det jobb. utbildningar och koll av boende så ser man vars man hamnar. Finns inte så mycket annat att göra än försöka allt man kan och hoppas på det bästa. Vill testa, vågar testa bara det inte blir fel. Men det vet man inte förren man testat. Går alltid att flytta "hem" igen. 

 

Nä sluta grubbla på alla om, vad, när, hur och gör det som man känner är rätt. Är det inte rätt så fixa det sedan. Sluta skjut på saker och gör dem istället när man kommer på dem. Man ska leva livet som om alla dagar är de sista dagarna. 

Livet går vidare och även vi!

 

Njut av varandra, de nära och kära och livet.

Och för det sista, tro på dig själv. Gör inte du det vem ska då göra det!

 

Trevlig kväll, Kram

 

 

 

 

 

 

Nu är vi tillbaka (någorlunda) på frisk sträcket.

Felix har i helgen varit febrig och haft lite jobbigt med astman. Ska nu öka doseringen lite grann för att se om det släpper för dom är inne i en förkylningsperiod, eller det är vi alla.

Annars packas det ihop lite saker som just nu inte används.

Lägenhet söks i Umeå oxå så är på rätt väg. Får bara se hur allt går och om det kommer att fungera. Man vet ju inte hur vissa saker fungerar men får se när man får lite mer fakta om hur saker ska handskas. Vad är det som gäller och vad går göra.

Söker jobb över allt så får se. Vill som veta om man har jobb eller om man ska vara föräldraledig med Felix eftersom Maja börjar förskoleklass. Är lite dåligt med jobb just nu och de flesta jobben som är ute innebär kväll och natt jobb vilket är lite svårt. Sedan är barnens förskola uppsagd för att inte behöva betala det under sommaren, är dock ganska dyrt så lägger hellre den summan på att försöka göra nått kul med ungarna i sommar.

En massa planer finns så får se vad man kommer fram till =)

Är så kul att sitta och planera och fantisera men man blir så sugen på att kunna åka.

Det är nu det skulle passa väldigt bra att vinna lite pengar eller en resa.

 

Snart får man kanske veta lite om bodelningen mm så man får börja få lite ordning, är så less på att vänta hela tiden. Varför inte skynda på så man får ordning båda parterna. Känns som att allt blir utdraget men finns säkert någon bra anledning till det.

Lite grann vet man ju men kan som inte börja riktigt än att ta tag i detta.

 

Skulle även vilja veta om man får tag på en lägenhet så man kan bestämma sig om huset. Kan som inte riktigt ta det slutgiltiga beslutet när vi inte har någonstans att ta vägen, inte så man vill bo på gatan eller i tält :D

Nä lite mer ordning och reda skulle vara bra.

 

Vet redan av några som är lite intresserad av huset, fått lite vad som kan tänkas för det så får se när det läggs ut till försäljning (om). Kommer försöka att inte koppla in en mäklare utan att det kommer säljas normalt.

Men mycket minnen här, många nära och kära i närheten som gör att man vill stanna men samtidigt mycket minnen som gör ont att tänka på, jobbigt.

Vet att alla kommer finnas kvar även när vi flyttar men är man van att ha dom runt hörnet så är det lite jobbigt att inte längre ha det.

 

Men vi vågar, vi måste ju testa på nått annat, finns inte jobb här heller så måste man komma där det finns mer jobbutbud eller börja plugga nått.

Får se.

 

Åh denna saknad som man känner, att vara van med att du finns i närheten och sedan dröjer det väldigt länge. När det varit en känslomässigt jobbig dag och sedan får man höra din röst får en att le.

På nått sätt lyckas du alltid få mig att le och må bra, vet inte hur du gör. Att ha dagar att se framemot extra mycket är bra, du får mig att längta efter dig (som jag alltid gör). Vet att du känner likadant.

Det har nu gått ca 6mån sedan vi tog steget och sa att det var du och jag, hjälp 6mån känns så mycket längre <3

Okey vi började ända umgås och prata med varandra mycket tidigare =)

 

Är glad och Lycklig.

 

Och att även andra får känna på detta, alla är värda att känna lycka och må bra!

 

Ha en bra kväll!

 

Frågorna är många, svaren är svaga.

Vad kommer hända? Vars ska ni ta vägen? Ja kan rabbla upp en massa men svaret blir bara detsamma, vet inte än.

Är jag redo att släppa allt detta, att våga testa på något nytt och flytta. Att flytta till ett större ställe, att inte ha alla nära och kära runt sig.

Har varit så enkelt att tvär åka ner till mamma när man känt att man behövt det, att kunna träffas och ses när man vill. Helt plötsligt blir det 14 mil emellan, jag vet att det inte är mycket men när man är van med typ inget avstånd alls känns det mycket.

Jag har nog alltid haft svårt att klippa navelsträngen men det är för att mamma alltid funnits här nära oss. Barnen är van att träffa mormor och de andra dagligen, hur kommer dom reagera?

Ja ja dom kommer anpassa sig och det kommer bli bra.

Även fast det inte är så känns det som att jag blir själv.

Kommer ändå ha många runt mig när jag flyttar, knyta andra kontakter och lära känna andra människor.

Fasten jag känner allt detta så vill jag flytta, jag vill testa bo i Umeå, fungerar det inte så kan man flytta "hem" igen.

 

Och det är här skon klämmer, hårt.

Säljer vi huset har vi ingenstans att flytta tillbaka till. Då finns det ingen plats att komma tillbaks till. En massa minnen på en plats som man inte vet om man vill bo kvar på. Vill inte bo i en lägenhet på landet då vill man ha hus och gård.

Har vi kvar huset så kan jag hyra ut det och på så sätt komma tillbaks om allt skulle skita sig. 

 

Förut intalade jag mig att tryggheten låg här, i byn där vi har de närståenden men jag vet att det ligger hos mig. Känner jag ingen trygghet hur ska jag kunna förmeddla det till barnen då. Tryggheten finns hos varje människa, det är bara att se till att plocka fram den och känna den. Det tog ett tag för mig att inse detta men bättre sent än aldrig.

 

Berättade för Maja att hon kanske skulle få börja i en ny skola, i Umeå.

Trodde hon skulle vara emot det men då var hon inte det.

Hon frågade om det var många som gick i den skolan och om hon skulle få många nya kompisar. Sen tyckte hon det skulle vara tråkigt att lämna kompisarna men dom kunde hon leka med när vi hälsade på mormor och alla andra.

Jag vet att det kommer komma att hon inte vill flytta men som sagt har vi ju inte fått tag i boende än.

 

Vi har ändå börjat rensa skrubbar, garderober m.m och oj vad grejor som kastats, att man kan samla på sig så mycket skrot, helt sjukt.

Även grejor som inte används bland leksaker har vi packat ner i kartonger och kläder.

Mindre att packa när vi får tag i annat boende eller om vi måste sälja.

 

Får höra att vi ska testa på att flytta, prova på nått nytt, njuta av livet för man lever bara en gång. Samtidigt somman oxå får höra att vi ska stanna kvar för allas skull. Vilka är allas skull? Man måste väl ändå känna att man trivs och vill stanna. 

Man måste väga chansa och testa nya saker.

Vi lever nu och inte sen.

 

Ännu ett tecken på att man mår bra är att vågen visar högre siffror, är så skönt att se. Det har varit lite att kämpa med men det går åt rätt håll. Skulle ha börjat träna men vet inte om jag vågar när jag går ner i vikt av det men lite kanske, börja springa iallafall. Många tycker säkert detta är en "löjlig" grej men det är nått som tagit tid att få till. Att gå från 56kg till 46 hände utan att jag märkte det men snart är jag tillbaka till startvikten, bara några kilon kvar.

 

 

 

När jag skriver i min blogg så har jag en förmåga att be om ursäkt. Ja jag vet att jag inte behöver göra det men när jag skriver något så blir det en påpekelse på att jag tänker bara på mig och barnen osv. 

Visst det gör jag för det mesta när det ska fattas beslut men nu är det så att jag lever med dom så det är dom jag har i åtanke, sedan finns alltid deras far i tankarna när beslut ska fattas men kan inte tänka på alla när jag försöker se framåt och tänka på vad vi ska göra.

Även om vi flyttar så kommer dom ha tillfälle att träffas men kan inte bo kvar i denna by bara för att dom ska kunna ses för det finns bil, buss ja alla sätt att ta sig till ställen för att ses.

 

Jag ska försöka sluta ha alla i åtanken (bara de närmaste) och fatta bra beslut, som vi tycker är bra och vill göra.

Jag ska sluta be om ursäkt för att jag är lycklig för jag är verkligen det.

 

Känns så konstigt att känna lycka och allt vad det hör till när livet blev som det blev men nu lever vi alla vidare, vissa har svårt att acceptera det men det är deras problem inte mitt. Bara att acceptera för det är detta liv vi kommer leva.

 

Emil har varit en klippa i detta, fått stå ut med mycket med tanke på vad man gått igenom men ändå står han kvar, det säger ju nästan allt om honom. Trodde inte/ var inte tänkt att det skulle bli så här mellan oss...Vi skulle vara vänner men tydligen kunde han inte motstå mig =) skämt o sido..

Han betyder väldigt mycket för mig och kommit oss väldigt nära och så kommer det förbli.

Känner mig så säker med honom, känner mig älskad och betydelsefull.

Du kom och tog mitt hjärta, ingen brådska med att lämna tillbaka det tack <3

Du har fått mig att se saker på ett annat sätt, du har fått mig le igen.

 

Nu får alla tycka vad dom vill, jag lägger allt sådant bakom mig och lever vidare, vi lever vidare.

Vi kommer röra på oss och inte stå stilla på samma ställe, det blir förändringar men vet inte än hur och när.

Ja jag och Emil var en sväng till Spanien så tänkte lägga upp lite bilder, orkar inte skriva så bilderna får tala för sig själv =)