Allt blir förmycket ibland
Det finns mycket som kan få en att känna att känslorna blir för mycket.
Det finns få saker som kan få en att känna sig delad.
Det finna personer som kan få en att känna sig älskad och att kunna älska tillbaka.
Det är mycket som man vill ha sagt men man vill inte såra mer än man gjort.
Att svälja och ta allt har som blivit en vana, men den vanan vill jag inte längre ha.
Jag vill skrika ut att det funkar inte så här längre, det måste bli ändring. Det går inte tycka att allt detta är okey.
Det tar på oss alla.
Det är så många som är inblandad, som påverkas.
Man måste kunna gå vidare helt. Jag har gjort det men ibland är det svårt att släppa det som varit, att tänka tillbaka och inse att det aldrig kommer bli i närheten av det. Att det aldrig kommer vara samma person. Fasten jag gått vidare så vill jag ändå hans bästa, för hans, barnens och alla andras skull. Det blir bättre men hur nära samma? Det återstår bara att se.
Vi levde tillsammans ett bra tag och även om det inte alltid var lyckligt så är det en del av mitt liv.
Varje gång man står vid dörren och säger hejdå knyts det inombords.
Du får mig att känna glädje och kärlek och det kommer jag vara dig evigt tacksam för.
Att känna när man får fjärilar i magen när man vet att du är på väg hit, att känna hur du får mitt hjärta att slå extra slag, när jag känner detta så vet jag att jag älskar dig <3
Nu sitter man här o känner denna saknad, saknade som man bara älskar..eller??
Nä känner mig så ensammen när du åker, även fast jag har barnen och alla andra runt mig.
Bara det att man saknar att kunna vakna på natten och det finns nån där som man kan prata med när det är något man funderar på.
Bara att krypa in i din famn och känna dina armar runt mig. Att få krama om dig.
Fy nu börjar jag sakna dig ännu mer =(
Vetskapen med att du åker till Umeå är att du kommer ALLTID tillbaka.
Det är en utav sakerna som man ser fram emot.
Älskar dig Emil och barnen <3
Cascada- Everytime we touch
Kommentarer
Trackback
