När allt, eller det mesta börjar flyta på så stöter man alltid på hinder. Varför kan inte allt bli bra.

Har en dotter som vi fått "övertala" att fara till sin pappa, jag vet att hon innerst inne vill det. Att han är viktig för henne, men hon har varit i ett skede där hon inte vill dit, att pappa inte är som vanligt, att pappa inte orkar med så mycket vilket är förståligt men hon ser ju hur andra är. Detta har vi pratat väldigt mycket om och hon vet anledningen till varför allt är som det är. Nu i helgen ville hon verkligen dit, men fick veta att det inte skulle bli av. Allt hänger i luften i väntan på att få ett telefonsamtal för att få klar tecken på vad som gäller. Så klart hade barnen sett fram emot ett besök vilket blev ledsna barn. Maja reagerade på att det kanske dröjer hela sommaren innan det blir nått. "mamma jag kommer ju glömma bort han" var hennes svar

Hur svårt ska det kunna vara att lyfta luren och ringa! Det handlar om barn som träffar sin pappa 2ggr i månaden 2timmar, man tycker det borde vara viktigt..men men är nog bara vi som tycker det.

 

Maja har hunnit gå ut 1:an, herregud vart har min lilla tjej tagit vägen?! Helt galet. Hon önskade sig en jordgubbstårta vilket vi ordnade. Felix har hunnit med en koll hos läkaren vilket resulterade i en operation för borttagning av hela halsmandlarna och fixa till vid polypern som är borta redan. Detta känns dock inte kul men det är de värt för att underlätta för honom.

Det har varit mycket nu men livet är som det är. Bara vara nöjda med det man har och inte tänka så mycket på vad man kan få. Detta kan gör att man funderar och lägger energi på saker som man inte kan bestämma över. Njut och må bra, allt kan hända och händer det så är det ett plus.

 

Så glad över den familj jag har och dem som finns mig nära.