Semester ♡

 
Nu var det verkligen jätte länge sedan jag lade ner tid och energi på att blogga, ibland saknar man att få skriva av sig (blir oftast med papper o penna nu för tiden). Väldigt mycket har hänt sedan jag sist skrev ett inlägg och vet inte riktigt vad jag ska börja med. 
Iallafall har jag fått en anställning på ett städföretag. Kul är det och ja jag vet jag är knäpp som tycker om att städa men det tycker jag att det är. Känner att detta är ett yrke för mig.
Sommaren har passerat i raket fart men mycket har vi hunnit med. Det har blivit många mil i bilen men det har verkligen varit värt alla mil. Vi började semestern med namngivelse för Alva i Rusksele och åkte sen vidare till Luleå där vi var i stugan o fixade, badade och bara kände lugnet. Maja fyllde år så vi for på bio med henne och såg draktränaren 2 i 3D så det tyckte hon var kul. (Felix var med Anki & Janne i stugan medans) Vi var även i Sörbyn där det var släktträff med Emils släkt så det var kul att träffa dom. Efter några dagar i Luleå blev det hem för att sedan åka till Junsele, bo i stuga och gå på djurparken. Det var häftigt att se dom vita tigrarna. Trodde inte dom var så stora. Kul att umgås med Emele och Johan, drack lite vin och snackade skit. Vi följde med dom till Rusksele för att vara där, när vi skulle hem till Vännäs så lyckades vi låsa in bilnycklarna i bilen så bärgaren fick komma o hjälpa oss bända upp rutan för att veva ner den och krypa in i bilen. 
Planerade att åka ner till stockholm för att hälsa på där så det var bara att packa om väskan och börja resan ner. Emele följde med dit. Vi umgicks, var på fjärilshuset och tittade på hajarna, Felix tyckte det var jätte häftigt. Passade på att kolla bilar men det blev ingen som passade bra. Bara att söka vidare.
Vi avslutade semestern med att åka till abisko. Linda med familj följde med dit för att sedan åka vidare till Norge. Vi åkte med dom till norge under dagen för att sedan köra tillbaka till Abisko. Skönt att vara där. Vi for till Jokken, silverfallet och gick 1 mil efter kungsleden. Ungarna har varit sjukt duktiga under hela sommaren, inget gnäll, bråk eller nått. Gick inte några problem även fast det visade sig att Maja hade 39,5graders feber efter att gått 1 mil. Maja var dålig under veckan vi var i Abisko till och från, feber som kom och gick o när hon hade feber kräktes hon med. När vi kom hem så blev det värre och tillslut åkte jag in med henne. Hon hade urinvägsinfektion och njurbäcksinfektion med en svullen njure. Nu ska vi avvakta o se så det försvinner helt efter antibiotika kur annars blir det kolla sticka igen.
Barnen har varit friska under hela sommaren, lite hosta o snorig men annars inget.
 
I Luleå
Junsele Djurpark
Junsele Djurpark
I Luleå
I Sörbyn för släktträff
På Fjärilshuset i Stockholm
 
Fjärilshuset i Stockholm
 
Bilkörning på Junsele Djurpark
 
Som sagt mycket har vi hunnit att göra. Räknade ut att sammanlagt hade vi sovit hemma i 5 nätter under hela semestern så det var lite motvilligt när resan hem började och tillbaka i vardagen men nu är vi här och får ta allt som det kommer.
Funderar fortfarande på vad man vill här i livet, hur man vill leva det och vars man vill leva det. Är så mycket som jag skulle vilja göra, se m.m men hur vill man egentligen ha det? Tror man aldrig riktigt kommer att komma fram till det. Bara man vet hur man vill ha det i nuet. Det är mycket som får en att fundera på saker och ting, på livet. Är det schysst mot andra eller ska man tänka mer på andra än vad man själv vill. Vad vi mår bäst av.
 
Nu har Maja börjat 1:an, oj vart har tiden tagit vägen, nyss var hon en bebis men nu är hon 7år. Hon tycker det är kul i skolan och oj vad konstigt med ett schema på kylskåpet, nu är det dags för läxor och lektioner.
För Felix var det lite tufft att börja förskolan igen, många nya kompisar och han ville som inte vara där. Ledsen när man lämnat honom där, fy det finns ingen värre känsla i mammahjärtat när ens barn gråter efter en när man måste lämna dom. Att känna hur dom håller fast sig. Fy! Men det blir bättre och bättre som tur är.
Annars om dagarna händer det inte så mycket, vi jobbar, äter och sover och umgås. Vad mer kan man begära.
 
Kram på er!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Vårat liv fick en vändning och vi fortsätter att leva livet

"Det händer aldrig oss" ska man inte säga. Ta inget för givet. Livet fick en drastisk ändring när min dåvarande man 31år drabbades av en väldigt allvarlig stroke. Helt plötsligt stod man där med 2 småbarn och början på ett nytt liv. Vi har fått stå ut med mycket men lyckats ta oss igenom de mesta, mycket tack vare de nära och kära som funnits för oss. Vi alla lever vidare!

RSS 2.0