Idag är en kväll när täcket hamnar ovanför huvudet och jag vill titta fram med glädje på läpparna.

Ja jag vet att det bara är att le men vill även le inombords. Vill inte gå runt med ett leende på läpparna och gråta inom mig.

Vet att allt har ett slut men får hoppas att det blir bra för alla.

Vill inte känna att jag måste ta beslut som jag inte väljer själv, att bli "tvungen" att göra på ett sätt känns inte rätt. Hur reagerar men när man måste packa o säga hejdå, vill man byta miljö och till vad?

Vill inte sätta mig i en lägenhet i byn eller Lycksele, då satsar jag hellre på nått större ställe. Vill/klarar vi av att släppa det trygga för att hitta ett boende? Vars ska vi ta vägen så det blir bäst för alla.

Vad är bäst för alla?

 

Även med dåliga besked kommer bra besked, dock inget som jag kan nämna här eftersom det är inte helt klart men konstigt om det inte skulle bli så.

 

Men nu är det i alla fall ett ljus längre fram i denna skilsmässa, vill få det överstökat så vi alla kan börja om.

Trodde aldrig det skulle vara så här jobbigt med en skilsmässa och att det ska vara så mycket som sätter käppar i hjulen hela tiden men snart så finns det en lösning för alla hoppas jag.

 

Nä eftersom det är en jobbig kväll så väljer jag att inte skriva så mycket, vet att det kommer en massa klag ur min mun men som sagt min blogg, mina klagor..

Passar det inte så behöver man inte läsa =)

Nu har det gått en tid och vi har hunnit med mycket.

40graders feber har varit här på besök, magsjuka har vi 4 gått igenom (5 med Hera), som tur var det en ganska lindrig men shit vad slut på man var ändå...oj oj oj, tur jag inte var själv =)

Ingen anmäler ju sig frivillig att hjälpa till när något sådant är i huset, nä då flyr alla :D

 

I lördags åkte jag, Emele och Emil till Umeå för vi skulle gå ut där och göra något tillsammans jag o Emele så det var kul..

Idag till lunch åkte vi till barnens pappa för att dom skulle få luncha.

Det gick bra, fick som säga till från början att nu var det barnen som var i fokus och var det inte så skulle jag åka därifrån och barnen fått stanna en stund och det accepterades, skönt.

Efter lunch satt vi och pratae, hann skvallra lite jag och Annika =) trevligt eftersom det inte händer så ofta. Det vart prat om dittan och dattan.

 

Åkte till mormor och Linda en sväng innan det var dags att åka hem och mysa framför tv innan det var middag.

Middagen åt vi i Tvrummet vilket typ aldrig händer...Jag tycker att mat äter man vid bordet så man kan prata mm med varandra och inte sitta och glo in i dumburken.

Men eftersom jag känner en saknad idag så fick det bli så, Maja och Felix har påpekat att dom vill äta i Tvrummet för det gjorde vi hos Emil så kände jag att idag passade bra.

 

Kallt har det oxå varit, -23 typ hela dagen, jätte kul...NOT!

 

Nu ligger ungarna i sängen och jag känner lugnet i soffan framför tv.

 

I morrn är det söndag och jag kan ju säga att jag längtar!

Att få lite sällskap skadar ju inte.

 

Vi har även en resa att se framemot, att komma bort lite och byta miljö. Känns som att det kan behövas.

Är så mycket som snurrar runt nu och man blir ganska yr. ingen ordning på nått känns det som.

Men saker börjar falla på plats, hoppas jag väldigt snart.

Så en resa till stockholm över en helg är vad som står på planeringskalendern.

 

Trevlig lördag!

Idag är det en sjukt jobbig dag, jag kan som inte sätta ord på vad riktigt men det mesta känns piss.

Att vakna på natten och redan då känna att det var nått som inte stod rätt till, att inse att man kände lycka när barnen kom o lade sig i sängen för att se på barntv innan vi skulle upp.

Går inte vara nere när man har dom vid sin sida =) Man kan inte sluta le, då är man lycklig.

Men vad är det som får mig att må så här?

Har ju flytit på så bra länge men ändå har man känt av att detta legat och pyrt, inte velat släppa fram det men man kan inte, ska inte, hålla tillbaka på allt hela tiden.

Man måste få känna efter, man måste få må dåligt.

Bara att ta tag i det, när man väl kommer på vad det är..Men det gör jag nog snart.

Är så mycket, hur allt ska bli, vad man ska göra. Ska man kunna bo kvar eller ska man sälja. Vars ska man ta vägen då? Vad ska man göra med livet.

Vad är bäst för barnen mm?

 

Så mycket frågor och tankar som cirkulerar runt men ingen lösning, än.

 

När man känner att den där kramen skulle behövas att få så är den långt borta. 

Vet att det finns många nära men det är inte samma sak. Ibland behövs den där speciella kramen, det är just den som får en att glömma allt för en stund.

Det finns inte mycket att göra åt situationen, det är som det är just nu.

Men att sakna på olika sätt är jobbigt bara det.

Det är vi båda överrens om så..

 

Vill lösa alla saker som är olösta, vill känna lugnet och inte blickar, lärt mig att leva med dem och känner att det inte berör mig så mycket, bara störande att det inte kan sägas saker åt mig, nä det ska vara tissel och tassel...men det är ändå mycket lugnare nu.

Mycket beror på mig själv, men när man är i det liv vi hamnade i så tänkte man inte fullt ut, man hittade tillfällen, personer mm som fick en att tänka på annat, som fick en att se framåt..Glömma det man var inne i och njuta av   det som fanns, barnen.

 

Fick ett meddelande på facebook för någon dag sedan som fick min alldeles varm inombords, en som skrev fina ord =) Tack Hasse!

Det lever jag än på!

 

Nä har jag klagat klart nu, lätt att vilja klaga på allt när man känner sig nere..

Men med mys med Felix innan han skulle sova och mys med maja nu innan hon ska sova (hon har inte tid än för hon tittar på Docktor Mcstuffe) sen ska jag försöka mig ner o träna lite för att det inte ska göra nått när jag svullar i mig nått sedan =p

 

Ha en bra kväll alla!

 

 

 

Känns att man inte håller på med "aktiv" träning men kul när man känner att man orkar gå en trappa ner o träna lite =) Fick även träningskompisar idag så det var skönt...Tråkigt själv.

Känner i magen så hoppas det gått över innan i morrn =P

 

Idag har man jobbat och även haft mäklaren här. Det gick bra, vi skrev lite hon tog kort och Maja visade stolt upp sitt rum =P

 

Efter hon åkt iväg så klädde vi på oss och promenerade till mormor för att få äta lite middag...Det blev våfflor, grädde och hjortronsylt...Mumma!!!

 

Så skönt att fara ut på en promenad med barnen, dom är så duktig på att gå, inge gnäll eller nått och vi lekte att vi var flygplan som kraschade i plogvallen flera gånger, ungarna älskade att leka det =)

 

Nu går man i väntans tid, vill få besked, veta om det går.

 

Det är så mycket som jag skulle vilja göra. 

Men en massa som sätter stopp.

 

Helgen som gått har varit ganska avslappnad och skön.

I lördags så kom Anki med barnen så då begav vi oss till Nissesbacke för att åka skrana, grilla korv och umgås. Även Morfar och Helen var uppe.

Det var en fin dag med solsken och glada ungar så en toppendag.

 

Att inse att saker är på ett annorlunda sätt, att inse att alla sidor har två.

Trodde alltid det var på ett sätt men livet får en att se, vare sig man vill eller inte.

Det är jobbigt att tänka tillbaka, att känna denna dödskänsla, att inse hur man egentligen mådde, att rasa i vikt men ändå lyckas stå på sina ben, dock med hjälp ibland.

 

Nu har det gått ca 10 1/2 mån och ja jag har gått vidare. Även med "vackra" ord o blickar från andra så är livet så. 

Jag är nog inte den första på jorden som skiljer mig, försöker hitta en väg att gå o går den väg som hittas.

Denna väg får mig att må bra, att se ljust.

Vet att många reagerar på att vi inte kan säga att vi är vi men kan inte det förren båda är överrens, man kan umgås och vara glada för varandra ändå =)

 

Vet att såna här ord/meningar sticker i mångas ögon varpå ännu en anledning med lösenordsskydd..Jag måste ju kunna skriva vad jag vill i min blogg..titta från min plats inte kanske alltid från er plats. Kan även uttrycka mig dåligt men skriver det jag tänker och skriver inte allt.

 

Det är som två olika liv fasten han alltid kommer att betyda och vara viktig för mig. Som sagt så var vi tillsammans nästan 13år och har 2 barn tillsammans.

 

Vill inte behöva förklara mig eller måste tänka efter vad jag gör. Vad är det för sätt att leva om man ska leva efter andras pipor. Varför gräva ner sig o inte få känna lycka igen? Ska man alltid må dåligt när man varit med om en jobbig grej?

Är det en sak som känns jobbigt så blir det en massa tankar runt omkring, vill man gråta så kommer det upp en massa att gråta över tillslut är det svårt att hindra tårarna.

 

Tankarna hamnar nån gång då och då bakåt i tiden, vill man gå igenom det som har varit den tuffaste resan, vill man bli påmind hur jävla dåligt man mådde, ville bara stanna tiden eller inte ha någon tid alls kvar. Men tur man hade barnen att tänka på, det viktigaste i ens liv behövde mig så rycka upp sig o ta tag i livet.

 

Nu är det lite småsaker som man måste jobba med för att kunna känna att man har "koll" på sig själv, det ska börja tränas mer allvar nu =) Få en stadig vikt, hoppar den upp och ner gör orken det. Snart gått upp till mig vikt jag hade innan allt detta hände så känner mig glad över det. Vägde 56kg när det hände och efter några dagar i Umeå o jag kom hem till Ruskele så hade jag gått ner 10kg..vägen upp dessa kilon tar tid men den stiger och den sjunker och den stiger...

 

Nä nog för ikväll..Fredag i dag så då får man slappa i soffan innan man ska isäng!

Tack för att du är ett telefonsamtal/sms bort men tack för att du finns och ställer upp för mig när jag behöver det.

Det gäller även mina nära och kära, tack för allt!