Vilken hjälp kan man erbjuda?
Vilken hjälp kan man erbjuda?
Den meningen får mig att tänka på mycket.
Man vill finnas och kunna hjälpa med ord men man vill inte göra saker värre.
Vad säger man till någon som uttrycker sina känslor man kan inte säga dessa tillbaka?
Vet att det finns de som behöver prata med mig men hur förklarar man hur läget ligger till utan att såra?
Jag gjorde dessa val men det är nog inte valet som den andra hade gjort.
Jag valde att välja det liv jag har nu medans det kanske var fel.
Fel tidpunkt, fel ja många fel.
Men insett att jag är människa, alla gör vi fel, det gäller bara att försöka göra det bästa av allt.
Tycker inte det är fel väg jag gått. Kände att detta var inte vad jag tänkt mig.
Sen har jag aldrig varit den som tittat på andra, tänkt tankar eller liknande så när jag började umgås med en kille som var helt neutral i detta och hur bra som helst på att lyssna så var det nått som fick mig att börja tänka efter. Varför var han så? Varför ville han umgås med mig? Vad var det med honom som gjorde att jag ville bli kompis med han? Ja mycket frågor och funderingar.
Men fick svar på mina frågor och funderingar tillslut.
När jag började upptäcka att känslor började komma så ville jag dra mig ur, ville inte sätta honom i en dålig/jobbig "situation", (vi levde mitt i allt detta) ville han skulle få leva sitt liv, inte komma in här med mig o barnen.
Men tydligen så har inte jag den bestämmande rätten jämt =)
Även fast vi var på väg att dra oss ur flera gånger så slutade det alltid med att ingen kunde/ville.
Nått var det som gjorde att jag ville se vad detta kunde leda till.
Nu sitter vi här och känner mig väldigt lycklig, känner alla dessa känslor som jag inte trodde fanns kvar.
Du får mig att öppna mina ögon och se på ett sätt som gör allt bättre.
Du finns för mig när jag mår som sämst eller när allt är bara jobbigt.
Du hör på mig när det är något som det inte ska, även om jag försöker dölja det.
Vi läser av varandra och jag känner vad du tänker, det är nästan som om vi skulle vara samma person. Åh hjälp tänk om det är så, kanske bara vaknar en dag och inser att allt är en dröm.
Tack Emil för att du finns i mitt, i vårat liv.
Barnen har accepterat detta väldigt bra, Maja kan fråga ibland om Emil slutar vara här flyttar pappa till oss då. Men förklarar för henne väldigt ofta att även om inte Emil skulle finnas i vårat liv så kommer vi inte att bo med pappa.
Hon vill gärna att vi ska hitta på saker, åka iväg o så, så vi försöker komma på ställen som man kan åka till, att försöka göra helger kul när man jobbar så mycket på vardagar.
Nä glad över den nya chansen till ett lyckligt liv.
Kommentarer
Trackback
