Tydligen inte tillräckligt!
Tycker faktiskt att vi har fått gå igenom tillräckligt med grejor men det är någon annan som tycker annars.
Nu var det Annikas otur att bli drabbad.
Hatar att människor i ens närhet ska måsta ligga inne på lassa.
Kan inte alla få vara friska och krya så man inte behöver oroa sig nått.
Att allt återspelar sig. Det är ingen fara men vi skickar dig med ambulans, nä det blir helikopter istället.
Även om det nu inte var så jätte allvarligt så rusar tankarna lite grann.
Nu kunde dom hitta felet och ge henne antibiotika mot det så hon kunde bli utskriven.
Är så jobbigt och veta vad man ska ta sig till. Hur ska man lägga upp livet för att det ska bli bäst för barnen.
Hur gör man?
Nu har jag börjat om att jobba och det känns kul. Det är toppen barn och toppen personal så jag är glad =)
Det blir betydligt svårare att åka in till Dennis med barnen nu bara och när det blir helg så vill man kunna känna lugnet och hitta på nått kul men man har alltid i bakhuvudet att det är besök hos pappa.
Ofta går det bra men ibland gråter Maja när vi går därifrån, hon säger att hon tycker pappa är konstig och inte som pappa brukar vara. Hon har ju helt rätt på sätt och vis men man får gång på gång förklarar för henne att pappa är sjuk det är därför han är lite som han är. Men det blir bättre.
Vissa dagar tycker jag att han har sovdagar och är allmänt nere men det är nog sjukt påfrestande att leva som han gör just nu. Att inte ha den frihet han är van med.
Jobbigt att man börjat komma in i stunder när man känner sig nere. Allra helst på kvällen när barnen lagt sig och man är vaken själv. Jag vill inte tänka och fundera, då vill jag bara känna lugnet.
Är nog bra att fundera med men jobbigt att känna sig ledsen när ändå livet fortsätter.
Måste lära mig att njuta av livet och det man har.
Man ska aldrig ta något för givet.
Kommentarer
Trackback
