Flytta...Hmmm...
Känns som att man hunnit med mycke.
Stor killen har hunnit med att besöka tandläkaren, han pratade, gapade och tjoade.
Han såg så stolt ut när hon räknade tänderna och så =)
Nalles lekland fick han vara på när jag hade möte om ensam vårdnad och det var han väldigt glad över. Jag och Linda fick nästan lura han för att vi skulle åka hem.
Dessa underbara varelser har blivit så goa mot varandra (oftast) Det är lek på deras rum, mys i soffan och inte mycket tjafs mellan dom =)
Man blir ju helt salig när syskon leker med varandra och allra helst ligger i soffan tillsammans och ser på tv.
Så här brukar det oxå synas när dom leker med varandra på Majas rum, man kan inte annat än le :D
Mammas älsklingar <3
Var och åkte skrana i nissesbacke i söndags och gjorde varma mackor till lunch =)
Så mysigt det är att elda och äta utomhus.
Har längtat lite efter denna period.
Till barnläkaren har oxå Felix hunnit med att vara hos. Han vägde 13,6kg och var 93,8cm
Han har en släng av förkylningsastma och ansträngningsastma och sen vet vi inte om han reagerar på pälsdjur så fick nån allergimedicin som vi ska testa när man vet att han ska vara nära djur.
Idag var det lucia på förskolan =D
Dom var jätte duktiga!
I övrigt har det inte hänt så mycket.
Jo fick höra att jag skulle flytta till Umeå idag =) Så det var lite kul, undra bara vars för jag har då ingen lägenhet =P
Så kul när det spekuleras :D Hihihihi
Livet flyter på som vanligt.
Hade för någon dag sedan ett "allvarligt" prat om vad som hände med Dennis, alltså just när han fick sin stroke.
Fy vad jobbigt det var att prata om det. Dom senaste månaderna har man bara pratat om hur läget är, var så länge sen jag pratade om allt från det som hände i hotellrummet tills han vaknade upp.....men ändå skönt fasten tårarna rann.
Man tror man ska vara lika stark varje gång man pratar om saker men det är man inte.
Det är jobbigt att inte veta hur mycket han förstår och minns av det man säger, jag vet att det är nått som är nedsatt på honom men när man får sms och ringer flera gånger och säger samma sak så blir det en påfrestning.
Man försöker ändå inte tänka så mycket utan tar allt som att det är första gången.
Jobbigt att han inte alltid minns att vi inte är gifta längre men känner inte att jag vill påpeka för honom hela tiden eftersom han blir ledsen och så...Vill inte att han ska behöva vara ledsen. Vill han oxå ska vara glad när vi kommit till det läget att vi känner oss glada och att livet fortsätter.
Hur mycket ska man påminna honom när det är jobbigt för honom men att han sedan inte minns det?
Känns som en ond cirkel, allt går bara runt.
Jag har redan "vant" mig med att det är som det är och han är ju fortfarande pappa till barnen och en viktig person för mig. Kommer alltid älska honom för den han var, för att han är pappa till Maja och Felix.
Hur kommer det bli framöver?
Kram Agneta
Kommentarer
Linda
Du är stark älskade syster, ibland skulle man ha fått låna lite av din styrka ;-)
Fortsätt att kämpa på ditt vis så ska du se att allt bli bra tillslut.
Du vet att vi alltid finns där för dig <3
Svar:
agnetasandberg.blogg.se
Trackback
