Att man ska lyssna på andra när det sägs saker som man egentligen vet att det inte stämmer är inte något som får en att må bra. Varför ska man fråga saker när man vet svaret men gissar att så är väl alla. Att få fram ord på ett sätt som inte missuppfattas är inte det lättaste.

Innerst inne vet man vad som stämmer, man ska alltid tro på sig själv och det som känns bäst.

 

Lägenheten börjar ta form och nu är det verkligen vårat hem. Det är här vi bor, det är här vi är som familj.

Allt flyter på bra här, Emil på sitt nya jobb där det aldrig mer är nätter, fy fan vad bra!! =)

All tid vi får spendera tillsammans, både vi och med barnen. 

Maja börjat skolan vilket hon tycker är jätte kul och får nya kompisar varje dag och bara se hennes glädje i ögonen när hon kommer hem är oslagbart, hon berättar så fort hon kommer igenom dörren allt som hänt på skolan.

Till Felix söker vi fortfarande förskoleplats och hoppas han får det snart.

 

Dom trivs väldigt bra här, leker på sina rum mycket mer än dom gjorde i Rusksele, sover oftast hela nätterna, vaknar kanske nån natt men inte så man märker av det, tidigare var det varje natt flera gånger på natten. Så skönt.

Bättre sömn, gladare barn (och föräldrar) =)

 

I helgen så hade vi inflyttningsfest, vi åt mat, satt och pratade och umgicks innan vi åkte till Umeå för att gå ut. Hamnade på Båten vilket i mitt tycke var ett tråkigt uteställe men nu har vi testat det och kanske inte behöver gå dit någon fler gång.

 

Jag och barnen åkte till Rusksele på torsdagen och sov hos mormor för att umgås och hälsa på på förskolan, det var trevligt. saknat dessa jobbarkompisar, tråkigt bara att det inte vart så mycket prat men det kommer alltid fler tillfällen. Så i Fredags åkte jag och Emele till Vännäs för festen och tillbaka till Rusksele på lördagen. Barnen hade pappatid och var sjukt nöjd över att det hade funkat. Dom tyckte det var kul och pappa hade varit glad så glädjen lös i deras ögon. Nu återstår att se nästa gång. Hoppas hoppas hoppas.

 

Livets förändring vart till det bättre, så bra att man måste ibland nypa sig i sin arm. Det gör ont varje gång så börjar att inse att detta är nog verklighet. Den verklighet som jag för alltid vill leva. Leva mitt liv med denna familj. Att få känna glädje och lycka var dag, att få känna sig älskad och betydelsefull.

Du får mig att känna allt detta för det är så jag vill att du ska känna varje dag.

Tillsammans är vi oslagbara, tillsammans är vi VI <3

 

Mycket har hänt och mycket kommer hända.

Tex så är en Thailand resa bokad. Åker den 30/12-15/1 med den andra familjen, Familjen Andersson.

Är typ redan nervös och känns sjukt spännande. Längtar så mycket.

Barnen ska vara med min familj men det kommer dom tycka är roligt...är nog bara mamman som kommer tycka det är sjukt jobbigt.

 

Lev och må, ta vara på var dag och lev den som du vill leva. 

Se till att vara lycklig och lev inte ett olyckligt liv!!

 

Älskar er Emil, Maja och Felix och även lilla Hera :D

 

Att packa ihop och lämna sitt gamla liv har inte varit lätt, mycket känslor men som tur är har jag haft många som stöttat mig och fått detta att vara lättare.

Så drygt att flytta, att sitta och köra fram och tillbaka flera gånger på en vecka har medfört ryggbesvär, ömma muskler och trötthet men nu snart är det äntligen över. Nästan allt är flyttat nu. Lite småsaker och städningen kvar sen kan vi njuta helt =)

Att det blivit en förändring för barnen har än så länge varit positivt, nytt och spännande och inte så mycket protester. Dom verkar väldigt nöjda.

 

Det mest är på plats och nu kollar vi tapeter för att kunna göra helt klart i lägenheten. Vi är nöjda över lägenheten, bra läge, bra storlek och vi får vara tillsammans den mesta tiden, inget kan slå det!

 

Att ha levt isär har inte varit lätt, att se fram emot när man setts och sen längtat när man inte är med varandra.

Men nu är detta över, nu får vi vara en familj!

Nu behöver jag inte sakna varje sekund, nu kan jag njuta helt av livet.

Älskar mitt liv, Älskar barnen och älskar dig Emil <3

 

Nu är det lite små grejor som ska fixas.

 

Strålande sol ute så blir en sväng till stan idag sen hoppas vi på lite bad eller nått, Felix har sovit i stugan hos mormor för han skulle åka lastbil med Linda idag, saknar honom så det är bra att han kommer hem igen =P

 

Pappatid går väl så där, vi försöker men det är inte alltid det går men inte så mycket att göra åt, situationen är som den är. Hoppas bara att det kommer börja fungera bättre. Maja har börjat bli väldigt besviken när det inte fungerar men försöker förklara för henne att pappa är trött pga att han fått stroke och återhämtar sig, att det tar tid. Jobbigt att veta hur mycket hon vill ta in men föörsöker allt, vill inte hon ska vara besviken när det inte är hans fel.

Svårt detta med att veta hur man ska tackla allt men brukar ändå bli bra.

 

Nä ut o göra nått nu, Ha en bra solig måndag alla nu!

 

Kram

Oj oj oj

Nu är det inte länge kvar innan det är dags.

Det nya livet börjar!

 

Vi packar och packar och försöker komma fram till saker. Är ju inte bara en sak som ska packas. 

Maja är väldigt duktig och inne på att vi ska flytta, hon vill gärna opacka sina saker och själv. 

Lite jobbigt är det för henne att lämna de nära och kära men samtidigt tycker hon att det är lite spännande att komma till ett nytt ställe med nya kompisar.

Det är mycket skrot somman hinner samla på sig under tiden man bor i hus...Finns mycket som ska kastas, trasiga leksaker och trasiga saker överhuvudtaget. Varit så duktig o lämnat kläder o så som Jolin kommer kunna ha, att slippa dra med det till vännäs för att det sedan ska hit igen..nej tack!

Det ska ju även delas upp bohaget, så man måste som tänka på det som kommer finnas, det vi måste skaffa mm..

 

Känner mig nervös och det ska bli spännande detta, om jag är nervös redan nu hur kommer det då att bli när vi står där och ska köra första flyttlasset...

 

Nu är det fokus på att packa ihop så när vi får tillgång till lägenheten så är det bara att börja köra sakerna.

Vill ju nu snart, vill starta om =)

 

Ser framemot det som händer och hoppas händer, kan inte allt börja falla på plats. Ett boende så vi kan börja leva mer som vi vill, planeringar/funderingar som man vill ska hända. 

Mycket handlar om att ta tag i saker men gör det eftersom. Är sånt som måste fixas innan man kan ta vissa beslut men dom kommer.

 

Sommaren har börjat men vädret håller inte riktigt med. Det är kallt och regnigt så hoppas att sommarvärmen kommer snart, eller så befinner vi oss bara på fel ställe.

Har varit en sväng upp till Abisko, så mysig stuga och ställe, att vandra längst Jokken och leta stenar mm...Barnen stor trivdes. Var bara skönt att få göra något tillsammans, att få vara tillsammans en längre tid.

Denna vecka börjar leda mot sitt slut, mycket har man hunnit med, eller mycket har hänt.

Jobb jobb och jobb har stått på schemat, vi har även hunnit med och fiskat när Emil kom hit. Varit i stugan där vi varit och fiskat, fikat och ätit mat. 

I Onsdags så var det disco på förskolan vilket resulterade med ett brutet nyckelben på min älsklings tjej =( Felix hade läkarbesök den dagen så vi åkte till akuten med Maja samma veva, satt 2 timmar på akuten men koller och röntgen (7 Bilder).

Nu flyter allt på men hon har ont så alvedon och ipren är hennes vänner just nu. Börjat ändå släppa för hon, inte lika ont men det är mycket "stötar" som kommer och då gör det ont.

Att ligga och sova är inte heller det lättaste, att somna i sittläga och vakna i det tar på kroppen.

 

Eftersom Felix varit dålig i magen i går och i natt så blev det en vab dag. Det märktes tydligt att han inte var 100 eftersom han inte orkade leka mm någon längre stund.

Förra veckan var Maja och hälsade på den skola hon troligtvis ska börja i när vi flyttar till umeå.

Hon tyckte det var spännande och roligt, påpekade att det var många kompisar som hon skulle få (55st men 20st i hennes grupp). Helgen spenderade vi i stugan med att hjälpa till att fixa lite där, fiska, åt mat och bara umgicks. Det var länge sen man satt där till kvällen, barnen lade vi isäng i kammarn, så mysigt att tända ljus för att det inte skulle bli så mörkt.

 

Var även och kollade på en lägenhet men den var inte alls som man hoppats på, kändes liten, trång mm...men men nya tag och fortsätta söka =)

Väntar mest på att detta ska bli klart, bohagsdelningen. Har fixat mycket men måste vänta på att få det på papper så man kan göra nått utan värsta grejen. Måste ju även ha tid/möjlighet att packa ihop barnens, mina saker mm det som vi får tilldelat till det nya boendet. Hur länge ska man måsta vänta!!!

Vill kunna leva helt det nya livet, fast det gör vi redan =)

 

Det finns mycket för och nackdelar för oss alla men fördelarna vinner.

Varför inte försöka, då har man gjort det och vet hur det fungerar.

Längtar tills allt detta är klart, längtar tills man finner det som söks.

 

Nackdelen med att träffa en ny är att det ska klaffa så mycket. Eftersom barnen är små så har dom inte samma tänk som om de vore äldre. Dom har accepterat Emil väldigt bra och det är jag glad för. Fasten Emil tillhör våran familj nu så är barnens pappa viktig för dom, pappor är alltid pappor för alltid.

Nu är det bestämt att på försök ett viss antal timmar i veckan ska det vara pappa tid så försökt göra ett schema så får se hur det går. Allt beror ju inte på hur barnen har dagen.

 

Måste bara få skriva att alla som lägger ner sin själ och hjärta på allt detta är värd att få beröm, man måste få tänka på sig själv och se helheten i allt som livet har att erbjuda. Även om man tänker på andras bästa så måste man titta på en själv ibland. 

 

Finns så mycket jag skulle vilja skriva om men allt kommer inte fram på det sätt som jag kanske vill, inge kul om det misstolkas och det blir en massa snack så håller det för mig själv en stund till =)

 

Nä nu ska man tänka på refrängen och fortsätta sakna, men det är värd allt att känna denna saknad, vetskapen om att få ses snart igen får mig att le och känna glädjen.

Du är mig väldigt kär

 

Denna låt får mig att le och tänka på dig:

Neal N´Nikki - I Just wanna spend my life with you

 

Det börjar kännas att det kanske drar ihop sig. Väntar på att få höra så vi kan bestämma oss.

När huset säljs har man inte så många månader på sig att hitta ett boende, men det är inte det lättaste. Söker och söker och finner mycket men inget som är tänkt till oss.

Kollar runt på alla alternativ men kan inte komma på vad som passar in för oss. Allt som är ute som man kan få tag på är radhus som man måste köpa. Vet inte riktigt om det är ett alternativ men måste ha tak över huvudet så överväger allt. Känner att jag vill bo i Umeå och inte flera mil utanför, då kommer det till kostnader för att pendla så därför känns inte det så kul.

Att komma till Umeå öppnar lite fler möjligheter till att plugga, jobba och bättre skolor. Mycket större utbud.

Eftersom man ska bo där ett tag så vill man ändå att barnen ska ha var sitt rum, hur kul är det att dela med sin lillebror =P Maja kommer bli galen på honom då.

 

Någon gång måste det ju dyka upp nått. Får väl bo hos mamma tills man hittar något vilket inte lockar så mycket men man kan ju inte bosätta sig på gatan. 

Känner bara att man vill veta innan Maja ska börja skola. Vars ska hon gå, på Böleäng eller i Lycksele..

Ställa sig på lägenhetskö i Lycksele känns inte heller så lockande men får inte vara så kräsen kanske =)

 

Känner mig bara irreterad över detta, att stressen börjar komma. 

Att fundera och inte veta.

 

Har varit på cirkus musikör som skolbarnen och mygganbarnen, 4-5 åringarna, haft föreställning på. Så duktiga dom var. Maja var väldigt trött och slut på när vi kom hem. Hon har haft feber i 3dagar så tar på krafterna för henne.

Nu sover hon och lilleman och jag sitter här och kollar jobb, utbildning occh boenden.

Den som söker den finner =)

Det finns mycket som kan få en att känna att känslorna blir för mycket.

Det finns få saker som kan få en att känna sig delad.

Det finna personer som kan få en att känna sig älskad och att kunna älska tillbaka.

Det är mycket som man vill ha sagt men man vill inte såra mer än man gjort.

Att svälja och ta allt har som blivit en vana, men den vanan vill jag inte längre ha.

Jag vill skrika ut att det funkar inte så här längre, det måste bli ändring. Det går inte tycka att allt detta är okey.

Det tar på oss alla.

 

Det är så många som är inblandad, som påverkas.

Man måste kunna gå vidare helt. Jag har gjort det men ibland är det svårt att släppa det som varit, att tänka tillbaka och inse att det aldrig kommer bli i närheten av det. Att det aldrig kommer vara samma person. Fasten jag gått vidare så vill jag ändå hans bästa, för hans, barnens och alla andras skull. Det blir bättre men hur nära samma? Det återstår bara att se.

Vi levde tillsammans ett bra tag och även om det inte alltid var lyckligt så är det en del av mitt liv.

 

Varje gång man står vid dörren och säger hejdå knyts det inombords.

Du får mig att känna glädje och kärlek och det kommer jag vara dig evigt tacksam för.

Att känna när man får fjärilar i magen när man vet att du är på väg hit, att känna hur du får mitt hjärta att slå extra slag, när jag känner detta så vet jag att jag älskar dig <3

 

Nu sitter man här o känner denna saknad, saknade som man bara älskar..eller??

Nä känner mig så ensammen när du åker, även fast jag har barnen och alla andra runt mig.

Bara det att man saknar att kunna vakna på natten och det finns nån där som man kan prata med när det är något man funderar på.

Bara att krypa in i din famn och känna dina armar runt mig. Att få krama om dig.

Fy nu börjar jag sakna dig ännu mer =(

 

Vetskapen med att du åker till Umeå är att du kommer ALLTID tillbaka.

Det är en utav sakerna som man ser fram emot.

 

Älskar dig Emil och barnen <3

 

 

Cascada- Everytime we touch

Vilken hjälp kan man erbjuda?

Den meningen får mig att tänka på mycket.

Man vill finnas och kunna hjälpa med ord men man vill inte göra saker värre.

Vad säger man till någon som uttrycker sina känslor man kan inte säga dessa tillbaka?

Vet att det finns de som behöver prata med mig men hur förklarar man hur läget ligger till utan att såra?

Jag gjorde dessa val men det är nog inte valet som den andra hade gjort.

Jag valde att välja det liv jag har nu medans det kanske var fel.

Fel tidpunkt, fel ja många fel.

Men insett att jag är människa, alla gör vi fel, det gäller bara att försöka göra det bästa av allt.

Tycker inte det är fel väg jag gått. Kände att detta var inte vad jag tänkt mig.

Sen har jag aldrig varit den som tittat på andra, tänkt tankar eller liknande så när jag började umgås med en kille som var helt neutral i detta och hur bra som helst på att lyssna så var det nått som fick mig att börja tänka efter. Varför var han så? Varför ville han umgås med mig? Vad var det med honom som gjorde att jag ville bli kompis med han? Ja mycket frågor och funderingar.

Men fick svar på mina frågor och funderingar tillslut.

När jag började upptäcka att känslor började komma så ville jag dra mig ur, ville inte sätta honom i en dålig/jobbig "situation", (vi levde mitt i allt detta) ville han skulle få leva sitt liv, inte komma in här med mig o barnen.

Men tydligen så har inte jag den bestämmande rätten jämt =)

Även fast vi var på väg att dra oss ur flera gånger så slutade det alltid med att ingen kunde/ville.

Nått var det som gjorde att jag ville se vad detta kunde leda till.

Nu sitter vi här och känner mig väldigt lycklig, känner alla dessa känslor som jag inte trodde fanns kvar.

Du får mig att öppna mina ögon och se på ett sätt som gör allt bättre.

Du finns för mig när jag mår som sämst eller när allt är bara jobbigt.

Du hör på mig när det är något som det inte ska, även om jag försöker dölja det.

Vi läser av varandra och jag känner vad du tänker, det är nästan som om vi skulle vara samma person. Åh hjälp tänk om det är så, kanske bara vaknar en dag och inser att allt är en dröm.

 

Tack Emil för att du finns i mitt, i vårat liv. 

Barnen har accepterat detta väldigt bra, Maja kan fråga ibland om Emil slutar vara här flyttar pappa till oss då. Men förklarar för henne väldigt ofta att även om inte Emil skulle finnas i vårat liv så kommer vi inte att bo med pappa. 

Hon vill gärna att vi ska hitta på saker, åka iväg o så, så vi försöker komma på ställen som man kan åka till, att försöka göra helger kul när man jobbar så mycket på vardagar.

 

Nä glad över den nya chansen till ett lyckligt liv.

Har fått papper nu från Tingsrätten där det står att vårdnade har tillfalligt mig men eftersom det är umgänge med pappan så är det ett schema som ska göras. 

Har suttit och försökt knapa ihop ett som jag tycker verkar vara en början så får se när jag visat mitt förslag vad som sägs. Kan ju bli ratat men då är det bara att göra om.

Försökt lägga mest på dagen för det är lättast eftersom Felix lägger sig senast kl 18,30 men oftast strax efter 18,00. Har försökt lägga de på vardagen för det är på helger som vi oftast åker bort mm så det vill man ju inte ta bort. Även om man jobbar med ena barnet så är det ett jobb och det blir ju inte så man behandlar henne som en dotter utan på jobbet är man fröken. Visst jag är lite egoistisk nu men den smällen tar jag. Att umgås med barnen är viktigt för mig med.

 

Idag fick jag ett telefonsamtal och ska ha en telefon intervju till veckan om ett jobb, dock var det under sommaren med men får se vad man kan komma fram till.

Skulle vara så skönt att veta att man har jobb efter sommaren så man inte behöver gå i denna ovishet. Och även att boendet löser sig.

 

Maja har haft sådan tur att få ta sin 6års spruta och gissa vad, jo hon fick nog alla biverkningar..Kul...NOT!

Hon fick en sväng med 40 grader och även super ont i armen, kunder knappt röra den, röd, uppsvälld och trplogtvis kommit åt ett blodkärl med sprutan men men nu är hon bara uppsvälld och har röda "fläckar".

 

Ute är den aktivitet som är populärast just nu. Vatten, gegga och sol.

Så underbart att klä av kidsen när det rinner vatten ur galonoverallerna och händerna blir geggiga, och lukten det är det bästa, blöt gegga och gräs...mumma...

Nja finns bättre tider som man ser framemot, sommar.

 

Väldigt ofta kommer jag på mig själv med att sitta och titta på utlandsresor, skulle verkligen vilja åka iväg. Komma bort och göra nått kul med ungarna. Men det kommer, känner mig inte orolig. 

Många ställen vi vill besöka så bäst att börja avverka platser så vi får skriva in nya =)

 

Livet flyter på så se till att njuta av det!

Man själv skapar sitt liv, så lev som ni vill leva.

Njut o strunta i vad andra tycker!

 

Kram Agneta

Att få livet att gå ihop med hus, jobb, kvalitetstid och må bra har varit en berg och dalbana.

Hittat små saker som fått en att klara vardagen, bara av att bli väckt på morgonen av 2 guldklimpar har fått en att le och känna glädjen i livet. Vissa kanske anser det som en liten sak men för mig är dom ALLT!

(Ja jag vet att jag är lite ego nu, andra behöver oxå dessa barn men nu är det som det är, min blogg mina ord, får faktiskt vara ego här om jag vill)

Alltså denna utdragna, känns som så när man aldrig får papper eller veta hur saker ska fördelas mm så vi alla får en ordning på detta. Hur ska man kunna gå vidare helt när detta gnager på en, när detta gör en påmind. Vill få ordning på saker och ting.

 

Pilen pekar mot Umeå, det är där vi vill komma och testa på. Sökte Förskoleklass plats på en skola i Böleäng där jag fick meddelande förra veckan att Maja har fått en plats. Hon har plats i Rusksele med om det inte hinner dyka upp någon lägenhet innan dess men beroende på hur det blir med huset så kanske hon ändå måste byta.

Ska dit och kolla i Maj på skolan så hon får se vars hon kanske ska börja och även hälsa på de som ska gå i samma klass, får se när vi får tid för att komma dit. 

Maja tycker det känns spännande med många nya kompisar men säger att hon kommer sakna sina kompisar här, men kom sedan på att när hon ska hälsa på Pappa och alla andra släktingar så kan hon även hälsa på sina kompisar för dom finns ju här =) Söt unge <3

 

Nu är det en massa saker som ska kollas upp vad som gäller vid flytt och umgänge, även om man har ensam vårdnad så är det saker som gäller. Jobbigt när man har noll koll om sådana här saker och ska kunna få det att fungera. Men tur det finns mail och telefoner så man kan få reda på lite fakta så det går rätt till.

 

Nu söks det jobb. utbildningar och koll av boende så ser man vars man hamnar. Finns inte så mycket annat att göra än försöka allt man kan och hoppas på det bästa. Vill testa, vågar testa bara det inte blir fel. Men det vet man inte förren man testat. Går alltid att flytta "hem" igen. 

 

Nä sluta grubbla på alla om, vad, när, hur och gör det som man känner är rätt. Är det inte rätt så fixa det sedan. Sluta skjut på saker och gör dem istället när man kommer på dem. Man ska leva livet som om alla dagar är de sista dagarna. 

Livet går vidare och även vi!

 

Njut av varandra, de nära och kära och livet.

Och för det sista, tro på dig själv. Gör inte du det vem ska då göra det!

 

Trevlig kväll, Kram

 

 

 

 

 

 

Nu är vi tillbaka (någorlunda) på frisk sträcket.

Felix har i helgen varit febrig och haft lite jobbigt med astman. Ska nu öka doseringen lite grann för att se om det släpper för dom är inne i en förkylningsperiod, eller det är vi alla.

Annars packas det ihop lite saker som just nu inte används.

Lägenhet söks i Umeå oxå så är på rätt väg. Får bara se hur allt går och om det kommer att fungera. Man vet ju inte hur vissa saker fungerar men får se när man får lite mer fakta om hur saker ska handskas. Vad är det som gäller och vad går göra.

Söker jobb över allt så får se. Vill som veta om man har jobb eller om man ska vara föräldraledig med Felix eftersom Maja börjar förskoleklass. Är lite dåligt med jobb just nu och de flesta jobben som är ute innebär kväll och natt jobb vilket är lite svårt. Sedan är barnens förskola uppsagd för att inte behöva betala det under sommaren, är dock ganska dyrt så lägger hellre den summan på att försöka göra nått kul med ungarna i sommar.

En massa planer finns så får se vad man kommer fram till =)

Är så kul att sitta och planera och fantisera men man blir så sugen på att kunna åka.

Det är nu det skulle passa väldigt bra att vinna lite pengar eller en resa.

 

Snart får man kanske veta lite om bodelningen mm så man får börja få lite ordning, är så less på att vänta hela tiden. Varför inte skynda på så man får ordning båda parterna. Känns som att allt blir utdraget men finns säkert någon bra anledning till det.

Lite grann vet man ju men kan som inte börja riktigt än att ta tag i detta.

 

Skulle även vilja veta om man får tag på en lägenhet så man kan bestämma sig om huset. Kan som inte riktigt ta det slutgiltiga beslutet när vi inte har någonstans att ta vägen, inte så man vill bo på gatan eller i tält :D

Nä lite mer ordning och reda skulle vara bra.

 

Vet redan av några som är lite intresserad av huset, fått lite vad som kan tänkas för det så får se när det läggs ut till försäljning (om). Kommer försöka att inte koppla in en mäklare utan att det kommer säljas normalt.

Men mycket minnen här, många nära och kära i närheten som gör att man vill stanna men samtidigt mycket minnen som gör ont att tänka på, jobbigt.

Vet att alla kommer finnas kvar även när vi flyttar men är man van att ha dom runt hörnet så är det lite jobbigt att inte längre ha det.

 

Men vi vågar, vi måste ju testa på nått annat, finns inte jobb här heller så måste man komma där det finns mer jobbutbud eller börja plugga nått.

Får se.

 

Åh denna saknad som man känner, att vara van med att du finns i närheten och sedan dröjer det väldigt länge. När det varit en känslomässigt jobbig dag och sedan får man höra din röst får en att le.

På nått sätt lyckas du alltid få mig att le och må bra, vet inte hur du gör. Att ha dagar att se framemot extra mycket är bra, du får mig att längta efter dig (som jag alltid gör). Vet att du känner likadant.

Det har nu gått ca 6mån sedan vi tog steget och sa att det var du och jag, hjälp 6mån känns så mycket längre <3

Okey vi började ända umgås och prata med varandra mycket tidigare =)

 

Är glad och Lycklig.

 

Och att även andra får känna på detta, alla är värda att känna lycka och må bra!

 

Ha en bra kväll!

 

Frågorna är många, svaren är svaga.

Vad kommer hända? Vars ska ni ta vägen? Ja kan rabbla upp en massa men svaret blir bara detsamma, vet inte än.

Är jag redo att släppa allt detta, att våga testa på något nytt och flytta. Att flytta till ett större ställe, att inte ha alla nära och kära runt sig.

Har varit så enkelt att tvär åka ner till mamma när man känt att man behövt det, att kunna träffas och ses när man vill. Helt plötsligt blir det 14 mil emellan, jag vet att det inte är mycket men när man är van med typ inget avstånd alls känns det mycket.

Jag har nog alltid haft svårt att klippa navelsträngen men det är för att mamma alltid funnits här nära oss. Barnen är van att träffa mormor och de andra dagligen, hur kommer dom reagera?

Ja ja dom kommer anpassa sig och det kommer bli bra.

Även fast det inte är så känns det som att jag blir själv.

Kommer ändå ha många runt mig när jag flyttar, knyta andra kontakter och lära känna andra människor.

Fasten jag känner allt detta så vill jag flytta, jag vill testa bo i Umeå, fungerar det inte så kan man flytta "hem" igen.

 

Och det är här skon klämmer, hårt.

Säljer vi huset har vi ingenstans att flytta tillbaka till. Då finns det ingen plats att komma tillbaks till. En massa minnen på en plats som man inte vet om man vill bo kvar på. Vill inte bo i en lägenhet på landet då vill man ha hus och gård.

Har vi kvar huset så kan jag hyra ut det och på så sätt komma tillbaks om allt skulle skita sig. 

 

Förut intalade jag mig att tryggheten låg här, i byn där vi har de närståenden men jag vet att det ligger hos mig. Känner jag ingen trygghet hur ska jag kunna förmeddla det till barnen då. Tryggheten finns hos varje människa, det är bara att se till att plocka fram den och känna den. Det tog ett tag för mig att inse detta men bättre sent än aldrig.

 

Berättade för Maja att hon kanske skulle få börja i en ny skola, i Umeå.

Trodde hon skulle vara emot det men då var hon inte det.

Hon frågade om det var många som gick i den skolan och om hon skulle få många nya kompisar. Sen tyckte hon det skulle vara tråkigt att lämna kompisarna men dom kunde hon leka med när vi hälsade på mormor och alla andra.

Jag vet att det kommer komma att hon inte vill flytta men som sagt har vi ju inte fått tag i boende än.

 

Vi har ändå börjat rensa skrubbar, garderober m.m och oj vad grejor som kastats, att man kan samla på sig så mycket skrot, helt sjukt.

Även grejor som inte används bland leksaker har vi packat ner i kartonger och kläder.

Mindre att packa när vi får tag i annat boende eller om vi måste sälja.

 

Får höra att vi ska testa på att flytta, prova på nått nytt, njuta av livet för man lever bara en gång. Samtidigt somman oxå får höra att vi ska stanna kvar för allas skull. Vilka är allas skull? Man måste väl ändå känna att man trivs och vill stanna. 

Man måste väga chansa och testa nya saker.

Vi lever nu och inte sen.

 

Ännu ett tecken på att man mår bra är att vågen visar högre siffror, är så skönt att se. Det har varit lite att kämpa med men det går åt rätt håll. Skulle ha börjat träna men vet inte om jag vågar när jag går ner i vikt av det men lite kanske, börja springa iallafall. Många tycker säkert detta är en "löjlig" grej men det är nått som tagit tid att få till. Att gå från 56kg till 46 hände utan att jag märkte det men snart är jag tillbaka till startvikten, bara några kilon kvar.

 

 

 

När jag skriver i min blogg så har jag en förmåga att be om ursäkt. Ja jag vet att jag inte behöver göra det men när jag skriver något så blir det en påpekelse på att jag tänker bara på mig och barnen osv. 

Visst det gör jag för det mesta när det ska fattas beslut men nu är det så att jag lever med dom så det är dom jag har i åtanke, sedan finns alltid deras far i tankarna när beslut ska fattas men kan inte tänka på alla när jag försöker se framåt och tänka på vad vi ska göra.

Även om vi flyttar så kommer dom ha tillfälle att träffas men kan inte bo kvar i denna by bara för att dom ska kunna ses för det finns bil, buss ja alla sätt att ta sig till ställen för att ses.

 

Jag ska försöka sluta ha alla i åtanken (bara de närmaste) och fatta bra beslut, som vi tycker är bra och vill göra.

Jag ska sluta be om ursäkt för att jag är lycklig för jag är verkligen det.

 

Känns så konstigt att känna lycka och allt vad det hör till när livet blev som det blev men nu lever vi alla vidare, vissa har svårt att acceptera det men det är deras problem inte mitt. Bara att acceptera för det är detta liv vi kommer leva.

 

Emil har varit en klippa i detta, fått stå ut med mycket med tanke på vad man gått igenom men ändå står han kvar, det säger ju nästan allt om honom. Trodde inte/ var inte tänkt att det skulle bli så här mellan oss...Vi skulle vara vänner men tydligen kunde han inte motstå mig =) skämt o sido..

Han betyder väldigt mycket för mig och kommit oss väldigt nära och så kommer det förbli.

Känner mig så säker med honom, känner mig älskad och betydelsefull.

Du kom och tog mitt hjärta, ingen brådska med att lämna tillbaka det tack <3

Du har fått mig att se saker på ett annat sätt, du har fått mig le igen.

 

Nu får alla tycka vad dom vill, jag lägger allt sådant bakom mig och lever vidare, vi lever vidare.

Vi kommer röra på oss och inte stå stilla på samma ställe, det blir förändringar men vet inte än hur och när.

Ja jag och Emil var en sväng till Spanien så tänkte lägga upp lite bilder, orkar inte skriva så bilderna får tala för sig själv =)

 

 

 

Igår var det ett år sedan mångas liv vändes upp och ner. 

Minns så väl känslan när han försvann på hotellrummet, hur rädd man var och inte visste vad jag skulle göra. Att känna denna panikkänsla och inget ville fungera. Att sitta i ambulansen och inte veta vad som händer, att inte ha något koll över huvudtaget. Att allt stannar till och världen slutar fungera, så kändes det denna dag för ett år sedan.

Det sägs att känslan när man varit med om något liknande aldrig kommer försvinna, det datum som traumatiska händelser hänt kommer alltid vara jobbiga och göra en påmind. 

Alla känslor man hade och hur man mådde kommer upp i minnesbilder, vill förtränga dessa för att inte tårarna ska komma men man vill minnas. 

Denna jävla VÄNTAN som man alltid fick uppleva var så jobbigt, att sitta i väntrummet och höra dom komma för att kalla in en i "dåligarummet" och tårarna kom direkt, man var alltid förberedd på dåliga besked, man försökte hålla sig "vaken" under samtalen men ibland var det omöjligt för hjärnan stängde av allt iblan och man kunde försvinna en stund. Man ville inte at dettta skulle vara verklighet, man ville vakna men det hände aldrig, detta var verkligheten vare sig man ville inse det eller inte.

 

Dennis har varit en del av nästan hela mitt liv, vi blev tillsammans 1999 när jag var 15år.

Även fast vi inte är tillsammans idag så är han ändå viktig för mig, han är pappa till barnen och en person jag alltid vill ha i mitt liv.

 

Det liv vi lever nu var inget liv jag hade räknat med, men allt blir inte som man alltid tänkt sig.

Så länge man känner sig glad och lycklig tycker jag man kan få vara det.

Glädjs med andra och inte emot.

 

Jag känner mig lycklig att mitt i allt detta hittat någon som kan få mig att le igen även fast allt känns bara skit. När allt är jobbigt och tårarna bara rinner finns du vid min sida och torkar dem, att kunna känna mig trygg och att du bryr dig. Du fått ändra på ditt liv lite grann men väljer ändå att stanna kvar.

Att gå från singel livet vid 19år och sätta in din fot med 2 små barn, det är nog inte många som hade gjort det men glad att du gjorde det.

 

Oj Oj Oj!!

Nu börjar jag känna av denna nervösa känsla, hjälp jag ska snart sätta mig på ett plan, nä i ett plan, och flyga..

Fy, känner hur skakis jag är redan nu och det är typ hela dagen i morrn vi ska vistas i plan eller på flygplatser för att landa i Malaga typ 23,55 i morrn natt.

Kommer vara grymt nervös i morrn så kul för Emil att umgås med mig =P

 

Idag när jag lämnade barnen på förskolan och satte mig i bilen kände jag hur tårarna ville visa sig, hur ska det bli att lämna dom i morrn på morgonen..Fy så jobbigt. Har som aldrig varit ifrån dom så här länge för att göra något sånt här men dom längtar och ser framemot att få vara med mormor och sova där så det är skönt.

Försökt tvinga mamma att använda skype så man får prata med barnen så får se hur det går =)

Håller alla tummar och tår på att hon kommer använda det =) Annars klarar jag nog mig inte.

 

Ska alltså till Spanien, Malaga och Gibralta..Åker i morrn 19/3 och kommer hem söndag 24/3

Så min födelsedag (22/3) kommer spenderas i Spanien så det känns kul =)

Inte alltid man får fylla år utomlands :D

 

Nä nu blir jag för nervös, göra någon nytta så man tänker på annat.

 

Ha en bra vecka alla, det ska jag!!

Denna dag har varit jobbig, vet inte på vilket sätt och varför.

Har tagit tag i ganska mycket både igår och idag så det ska vara mindre skrot utspridd i huset.

Måste börja någonstans med att rensa och plocka ihop. Vill inte stå med allt när det väl gäller.

Har nog kommit fram till mitt beslut men måste få allt annat att klaffa. Vill det bästa för så många som möjligt men hur vi än gör så kommer alltid nån att tycka allt är fel men just nu kommer vi försöka på detta spår och får se hur det bär längst vägen. Det blir en förändring hur som helst så kan inte göra det bästa för alla. Barnen kommer att få det bra vars det än bär, Umeå eller Rusksele, och deras pappa kommer få träffa dom. 

Det är mycket som ska redas ut och beslut som ska fattas ganska snart men har gjort upp listor som jag bockar för när det är gjort och har mål att klara av ett visst antal varje dag. Kommer jag på mer så fylls det på listan för att sedan avklaras.

 

Allt gnäll och fel jag gör lägger jag på hyllan, klarar inte av allt sånt nu när det är som det är. Tar tag i dem sedan om jag ens orkar det. Mycket sållas bort men även tar åt mig för att göra saker bättre. Som sagt är det flera parter och inte bara mig själv att tänka på.

När livet förändras så förändras det, går inte att se hur det har varit förr utan folk får faktiskt vänja sig med hur det är nu. Livet går vidare och vill ni stanna i galma fotspår så fine by me men väljer själv att flytta dem framåt och inte fastnar på ett och samma ställe.

 

Har även en rolig/trevlig stund att se framemot. 

Oj nu lät det som att mitt liv annars är tråkigt och otrevligt och det är det verkligen inte! Älskar mitt liv och de mina.

Ska iväg på en tripp, på ett bröllop, så det känns kul. Komma bort och rensa lite tankar så kan vara bra men känns grymt jobbigt att lämna bort barnen men vet att dom har det bra och är hos dom som älskar dom men ändå, känns i mamma hjärtat och det värsta när vi berättade det så märktes det på barnen att dom såg fram emot detta. 

Felix skulle sova i mormors säng och Maja skulle rida =)

 

Det är så lätt att gnälla och klaga på sitt eget liv, man gör det ganska ofta men det finns alltid dom som har det värre. Man är glad över det man har men tänker inte på att man kan förlora det fort.

Njut av livet och skjut inte fram saker, ta tag i de och gör det som ska göras. Tänk inte på att det kommer en morgondag utan lev för dagen.

 

Nä nu kväll så man orkar morgondagen.

<3 Älskar er Maja och Felix, ni är mitt ljus i livet<3

Emil du betyder <3