Med eller utan tak

Det börjar kännas att det kanske drar ihop sig. Väntar på att få höra så vi kan bestämma oss.
När huset säljs har man inte så många månader på sig att hitta ett boende, men det är inte det lättaste. Söker och söker och finner mycket men inget som är tänkt till oss.
Kollar runt på alla alternativ men kan inte komma på vad som passar in för oss. Allt som är ute som man kan få tag på är radhus som man måste köpa. Vet inte riktigt om det är ett alternativ men måste ha tak över huvudet så överväger allt. Känner att jag vill bo i Umeå och inte flera mil utanför, då kommer det till kostnader för att pendla så därför känns inte det så kul.
Att komma till Umeå öppnar lite fler möjligheter till att plugga, jobba och bättre skolor. Mycket större utbud.
Eftersom man ska bo där ett tag så vill man ändå att barnen ska ha var sitt rum, hur kul är det att dela med sin lillebror =P Maja kommer bli galen på honom då.
 
Någon gång måste det ju dyka upp nått. Får väl bo hos mamma tills man hittar något vilket inte lockar så mycket men man kan ju inte bosätta sig på gatan. 
Känner bara att man vill veta innan Maja ska börja skola. Vars ska hon gå, på Böleäng eller i Lycksele..
Ställa sig på lägenhetskö i Lycksele känns inte heller så lockande men får inte vara så kräsen kanske =)
 
Känner mig bara irreterad över detta, att stressen börjar komma. 
Att fundera och inte veta.
 
Har varit på cirkus musikör som skolbarnen och mygganbarnen, 4-5 åringarna, haft föreställning på. Så duktiga dom var. Maja var väldigt trött och slut på när vi kom hem. Hon har haft feber i 3dagar så tar på krafterna för henne.
Nu sover hon och lilleman och jag sitter här och kollar jobb, utbildning occh boenden.
Den som söker den finner =)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Vårat liv fick en vändning och vi fortsätter att leva livet

"Det händer aldrig oss" ska man inte säga. Ta inget för givet. Livet fick en drastisk ändring när min dåvarande man 31år drabbades av en väldigt allvarlig stroke. Helt plötsligt stod man där med 2 småbarn och början på ett nytt liv. Vi har fått stå ut med mycket men lyckats ta oss igenom de mesta, mycket tack vare de nära och kära som funnits för oss. Vi alla lever vidare!

RSS 2.0