Att le är ingen kamp men att kämpa för att le är en utmaning.

Att skratta och visa glädje är ett sätt att dölja det som finns.

Vill man visa och säga, vill man dölja sanningen? Allt blir bra tillslut har man lärt sig, man går alltid vidare. Dock har man inte den förmågan att bestämma när utan man får ta det som det kommer. Att acceptera livets gång och vänta ut allt är inte jämt det som behövs. Ibland när det känns jobbigt och utvägen vill finnas så är det bara att gå vidare och njuta av livet som finns. Livet man får skapa, livet man lever. Varför gör man saker och ting jobbigare än det är, varför inte bara göra det bästa av det? Det är faktiskt inte alltid man vet vad som är det bästa, det är inte alltid man tänker på vad som är bäst. Alla vill ta beslut som är bäst för alla men det är alltid någon som förlorar. Att förlora behöver inte alltid vara dåligt för man kan alltid vinna något på det men det gäller att kunna se det. Öppna sina ögon även om det inte är det man vill. Se bortom det som finns vid ens fötter. Livet går alltid vidare även om man får kämpa som fan. Livet är alltid värt att upptäcka även fast det jobbiga kommer ikapp.

Ibland vill man faktiskt bara säga fuck everything, fuck life och det är helt okey. Ibland vill man bara lägga sog ner i gråta o känna smärtan och det är också helt okey.

Som sagt så går livet vidare så bara att fortsätta att le för nån gång blir allt bra.