Att livet kan ha en snabb vändning.
Allt känns bra men på bara en sekund så är allt jobbigt, vill inte längre ha det upp och ner, vill hitta en fast grund som jag alltid kan stå på.
Att tänka på vad man säger, att tänka på vad man gör ska man inte måsta göra hela tiden för att alla ska vara nöjda. Viktigast är väl att jag o barnen är lyckliga och det är vi nu.
Även fast det är jobbigt med detta liv så är det detta som vi valt.
Hatar när det uppstår hinder som man känner blir för jobbiga att ta sig över när man vet att man tagit sig över betydligt svårare och jobbigare hinder i sitt liv. Varför känns en liten sak så svår/jobbig? Varför blir man orolig att man inte ska ta sig över?
Att stöta på motgångar sägs tillhöra livet men när har man mött tillräckligt?
Det finns en del man vill ändra på men hur hade livet blivit då, är nog en mening med allt som händer i livets gång gäller nog bara att veta hur man ska tackla det hela.
Har fått känna på hur det känns att vara glad, att ha mycket att glädjas över. Många ser ner på mig o situationen men försöker skaka av mig det mesta. Många lever andras liv o tycks trivas med det.

Vill kunna slappna av o känna att vi kan leva vidare utan att ha dåligt samvete.
Har funnit en källa som får mig känna mig lycklig, han får mig le.
Alla får tycka vad dom vill men jag tycker om honom och han känner detsamma för mig/oss.

Livet går vidare!