Att inse att saker är på ett annorlunda sätt, att inse att alla sidor har två.

Trodde alltid det var på ett sätt men livet får en att se, vare sig man vill eller inte.

Det är jobbigt att tänka tillbaka, att känna denna dödskänsla, att inse hur man egentligen mådde, att rasa i vikt men ändå lyckas stå på sina ben, dock med hjälp ibland.

 

Nu har det gått ca 10 1/2 mån och ja jag har gått vidare. Även med "vackra" ord o blickar från andra så är livet så. 

Jag är nog inte den första på jorden som skiljer mig, försöker hitta en väg att gå o går den väg som hittas.

Denna väg får mig att må bra, att se ljust.

Vet att många reagerar på att vi inte kan säga att vi är vi men kan inte det förren båda är överrens, man kan umgås och vara glada för varandra ändå =)

 

Vet att såna här ord/meningar sticker i mångas ögon varpå ännu en anledning med lösenordsskydd..Jag måste ju kunna skriva vad jag vill i min blogg..titta från min plats inte kanske alltid från er plats. Kan även uttrycka mig dåligt men skriver det jag tänker och skriver inte allt.

 

Det är som två olika liv fasten han alltid kommer att betyda och vara viktig för mig. Som sagt så var vi tillsammans nästan 13år och har 2 barn tillsammans.

 

Vill inte behöva förklara mig eller måste tänka efter vad jag gör. Vad är det för sätt att leva om man ska leva efter andras pipor. Varför gräva ner sig o inte få känna lycka igen? Ska man alltid må dåligt när man varit med om en jobbig grej?

Är det en sak som känns jobbigt så blir det en massa tankar runt omkring, vill man gråta så kommer det upp en massa att gråta över tillslut är det svårt att hindra tårarna.

 

Tankarna hamnar nån gång då och då bakåt i tiden, vill man gå igenom det som har varit den tuffaste resan, vill man bli påmind hur jävla dåligt man mådde, ville bara stanna tiden eller inte ha någon tid alls kvar. Men tur man hade barnen att tänka på, det viktigaste i ens liv behövde mig så rycka upp sig o ta tag i livet.

 

Nu är det lite småsaker som man måste jobba med för att kunna känna att man har "koll" på sig själv, det ska börja tränas mer allvar nu =) Få en stadig vikt, hoppar den upp och ner gör orken det. Snart gått upp till mig vikt jag hade innan allt detta hände så känner mig glad över det. Vägde 56kg när det hände och efter några dagar i Umeå o jag kom hem till Ruskele så hade jag gått ner 10kg..vägen upp dessa kilon tar tid men den stiger och den sjunker och den stiger...

 

Nä nog för ikväll..Fredag i dag så då får man slappa i soffan innan man ska isäng!

Tack för att du är ett telefonsamtal/sms bort men tack för att du finns och ställer upp för mig när jag behöver det.

Det gäller även mina nära och kära, tack för allt!