Lycklig, ja jag är väldigt lycklig

När jag skriver i min blogg så har jag en förmåga att be om ursäkt. Ja jag vet att jag inte behöver göra det men när jag skriver något så blir det en påpekelse på att jag tänker bara på mig och barnen osv. 
Visst det gör jag för det mesta när det ska fattas beslut men nu är det så att jag lever med dom så det är dom jag har i åtanke, sedan finns alltid deras far i tankarna när beslut ska fattas men kan inte tänka på alla när jag försöker se framåt och tänka på vad vi ska göra.
Även om vi flyttar så kommer dom ha tillfälle att träffas men kan inte bo kvar i denna by bara för att dom ska kunna ses för det finns bil, buss ja alla sätt att ta sig till ställen för att ses.
 
Jag ska försöka sluta ha alla i åtanken (bara de närmaste) och fatta bra beslut, som vi tycker är bra och vill göra.
Jag ska sluta be om ursäkt för att jag är lycklig för jag är verkligen det.
 
Känns så konstigt att känna lycka och allt vad det hör till när livet blev som det blev men nu lever vi alla vidare, vissa har svårt att acceptera det men det är deras problem inte mitt. Bara att acceptera för det är detta liv vi kommer leva.
 
Emil har varit en klippa i detta, fått stå ut med mycket med tanke på vad man gått igenom men ändå står han kvar, det säger ju nästan allt om honom. Trodde inte/ var inte tänkt att det skulle bli så här mellan oss...Vi skulle vara vänner men tydligen kunde han inte motstå mig =) skämt o sido..
Han betyder väldigt mycket för mig och kommit oss väldigt nära och så kommer det förbli.
Känner mig så säker med honom, känner mig älskad och betydelsefull.
Du kom och tog mitt hjärta, ingen brådska med att lämna tillbaka det tack <3
Du har fått mig att se saker på ett annat sätt, du har fått mig le igen.
 
Nu får alla tycka vad dom vill, jag lägger allt sådant bakom mig och lever vidare, vi lever vidare.
Vi kommer röra på oss och inte stå stilla på samma ställe, det blir förändringar men vet inte än hur och när.
       Jag och Emil i Spanien 22 mars 2013
     
Älskade underbara ungar <3                               
   
 
Ibland får man äta mat i Tv-rummet       
Sötisar
 
Älskar er över allt annat <3
Ni gör mitt liv värt att leva.
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Vårat liv fick en vändning och vi fortsätter att leva livet

"Det händer aldrig oss" ska man inte säga. Ta inget för givet. Livet fick en drastisk ändring när min dåvarande man 31år drabbades av en väldigt allvarlig stroke. Helt plötsligt stod man där med 2 småbarn och början på ett nytt liv. Vi har fått stå ut med mycket men lyckats ta oss igenom de mesta, mycket tack vare de nära och kära som funnits för oss. Vi alla lever vidare!

RSS 2.0