Måste sätta mig ner och knappa ihop fortsättningen på detta liv men just nu suger allt.
När väckaren ringde i morse kände jag att det var nått som var fel. Hade jag vaknat på fel sida eller?

Lämnade barnen på förskolan och började åka till Umeå för att lämna in bilen för 4:e gången.

Nu hade ett lager till stötdämparen gått sönder.
Känner efter ett tag att det börjar rinna tårar när jag sitter och kör bil så bara att peta i Annika så hon får ta över och köra, allt bara brister, har svårt att hålla emot tårarna och jag känner hur dom rinner längst min kind.
Ju närmare Umeå vi kommer ju jobbigare känns det som. Vill bara vända och åka hem men det går inte.
Åker ut till Sävar där ett info möte hålls, trodde jag skulle klara det men fungerar inte, känner klumpen bildas och ögonen tåras. (Hade dock detta möte i onsdags med dom själv)
Efter mötet ger dom mig lite info som dom nyss fått reda på och tar mig i handen och då brister allt. Åter igen kan jag inte hindra tårarna fasten jag vill.
Får höra att jag är stark och jag vet att jag är det men tydligen inte tillräckligt.

Vill inte må dåligt, i alla fall inte så här dåligt.