Fy fan för allt detta!!

ALDRIG NÅGONSIN!

Trodde aldrig någonsin att jag skulle sitta här, gift som 28 åring och 2 barnsmorsa.

Leva det liv som jag alltid velat och vara lycklig. Klart inget kunde förändra det, Eller?

Att gå från världens lyckligaste till den olyckligaste på några timmar är det värsta jag varit med om!

Att använda uttrycket "det händer aldrig oss" är ett minne blott.

Helgen som skulle bli en bra helg utan barn började bra. Emele ställde upp och var barnvakt så vi kunde åka iväg på firmafest och få rå om varandra. Var lite ledsen att lämna barnen men det gick över när vi satte oss i bilen och började åka mot piteå.

Vi började dagen med en shoppingtur i staden vilket Dennis inte uppskattade men gick med mig på alla affärer jag ville in på. Klagade på att han hade lite ont i huvudet och var trött men vi trodde det berodde på att han varit uppe med felix under natten.

Vi var och såg showen Le Rouge som var på Pite Havsbad.

Vi umgicks och drack lite innan det var dags för förrätten. Dennis satt och ville hela tiden mysa och hålla om mig medans vi tittade på showen. Kan ju inte säga att jag klagade direkt =)

När vi hade intagit huvudrätten så hade han fått tillbaka huvudvärken och ville gå upp och lägga sig och vila en stund varpå han gjorde det. Tänkte inte så mycket varför han hade ont i huvudet utan lät han ligga där uppe tills han själv kände att han hade vilat klart. Nån timme efter kom han ner och vi satt och pratade, dansade lite och bara umgicks.

När vi väl bestämde att vi skulle gå och sova vid halv 1 tiden så låg vi och planerade vad vi skulle göra på vår 1 års bröllopsdag (25/4), kom fram till att vi skulle ta med oss barnen och åka till Piteå för att bada.

Under tiden vi låg och pratade så började Dennis sluddra lite varpå jag trodde att han skämtade och bad han sluta men sluddrandet blev bara värre och värre och tillslut så såg jag bara hur hans ögon tippar bakåt och det var bara ögonvitan som syns och jag greps av panik, larmade ner till receptionen och vakterna kom upp och larmade 112 och ber mig klä på mig och ringa någon som kan komma och stötta mig.

Paniken som ingriper när man knappar in ett namn och det är bara fel namn som dyker upp gör att paniken och frustrationen inte blir mindre men tillslut lyckades jag ringa Anders och dom kommer ner till mig.

Dennis ligger halvt medvetslös men dom lyckas gnugga "liv" i honom och han börjar kräkas.

Vi blir inpackad i ambulansen och ilfart till Piteå sjukhus. I ambulansen kräks han mängder och vi behöver bara komma fram till akuten så fyller han golvet med kräks. (klockan var strax efter 2 när vi kom till akuten)

Första tanken dom fick var alkoholförgiftning men förklarar för dom att Dennis inte druckigt mycket och proverna visar sedan att han inte hade alkohol i kroppen. Han röntgas och efter 1:a röntgen kommer dom in på rummet dom ordnat åt mig och berättar att Dennis ligger i koma och att han har resperator inkopplad som andas åt han. Dom har än inte hittat vad det kan vara för fel men dom fortsätter att leta tills dom finner svar.

På morgonen kommer dom in och berättar att dom röntgat han 3ggr utan att hitta nått men att dom håller på att göra han klar för att skicka han med ambulanshelikopter till Umeå.

Som tur är har Anders, Marlene och Evelina hunnit komma till mig. Dom tycker jag ska gå in till Dennis innan vi åker till umeå och jag bestämmer mig för att göra det. Att komma in och se 1000 slangar inkopplad, att han är livlös och inte kan andas själv var den värsta synen. Att se min älskling ligga där knappt i liv och inte veta vad som är fel...NÄ FY...Fattade inte ens då att det var nått hemskt som hade hänt honom.

Vi sätter oss i bilen och börjar rulla mot umeå. I bilen får jag ett telefon samtal att dom hittat en förträngning i hjärnan och att han ska opereras direkt han kommer fram med helikoptern. Skönt var min första tanke, dom har hittat felet så då kanske han är vaken när vi kommer fram.

Så var INTE fallet!!

Nä måste ta en paus nu, klarar faktiskt inte av att skriva mer. Mina tårar bara sprutar..Måste börja må bättre, varför börjar allt komma igen, har ju bearbetat det så bra.

Jag ryser när jag läser detta, jag får en klump i halsen och tårarna rinner!

Förstår att det är jobbigt att skriva om men jag tror att det är bra för dig att skriva av dig! Man behöver få ut det ur kroppen, ur hjärnan!

Va glad jag är att han klarat sig så bra! Det är så ofattbart hemskt det som hänt Dennis, dig och barnen och ja, alla era nära och kära!

Många kramar Lisa

Fy så hemskt! Ryser när jag läser detta.. Men än fast du bearbetat detta så tar det nog lång tid innan det sjunkit in.. tror det är bra att du skriver av dig! Så skönt att han klarade sej, helt otroligt! kämpa vidare! ni e starka allehopa!!

jag kan inte ens föreställa mig vad du och barnen gått igenom fast du skriver det här. du är otroligt stark som orkar berätta och skriva om det!