Detta år har nu passerat, i räser fart enligt mig.

Som jag skrev tidigare så är det mycket som hänt. De dåliga tar alltid så mycke längre tid på sig att vänja sig med medans de bra slängs man in i och allt är som det ska. Men man lär sig eftersom hur man tacklar och hanterar saker och ting. Man kanske inte alltid tar det som man vill men som sagt så lär man sig.

 

Visst har man mått som man mått ibland men det finns alltid någon lycka, något som får en att le, någon som får en att förstå att man har det bra. Det gäller bara att se det. Se det som finns framför en.

 

Nu är det inte bara dåliga saker som hänt i slutet på detta år. 

Det har varit jul vilket man spenderat med familjerna. Först hade vi en liten julafton, sen hade barnen med sin pappa och familjen på den sidan. Julafton var hos Linda och Martin med en hel hop men det var trevligt. Åt mat, efterrätt och tomten kom med paket till barnen. Efter jul var det dags att åka till umeå för att ha jul där. Skönt att vara där en stund och umgås. 

En gång i tiden var man duktig på att uttrycka sig, att sätta ord på känslor och ting. Just nu är allt bara en röra, allt går bara runt.

Det är mycket som hänt den senaste tiden och mycket som händer.

Denna termin har varit en termin med sjukdomar, en termin med vab och jobbiga händelser när man inte riktigt vet hur man ska reagera, hur man ska vara, vad man ska säga. Ibland är man verkligen tacksam för de son finns nära.

 

När allt, eller det mesta börjar flyta på så stöter man alltid på hinder. Varför kan inte allt bli bra.

Har en dotter som vi fått "övertala" att fara till sin pappa, jag vet att hon innerst inne vill det. Att han är viktig för henne, men hon har varit i ett skede där hon inte vill dit, att pappa inte är som vanligt, att pappa inte orkar med så mycket vilket är förståligt men hon ser ju hur andra är. Detta har vi pratat väldigt mycket om och hon vet anledningen till varför allt är som det är. Nu i helgen ville hon verkligen dit, men fick veta att det inte skulle bli av. Allt hänger i luften i väntan på att få ett telefonsamtal för att få klar tecken på vad som gäller. Så klart hade barnen sett fram emot ett besök vilket blev ledsna barn. Maja reagerade på att det kanske dröjer hela sommaren innan det blir nått. "mamma jag kommer ju glömma bort han" var hennes svar

Hur svårt ska det kunna vara att lyfta luren och ringa! Det handlar om barn som träffar sin pappa 2ggr i månaden 2timmar, man tycker det borde vara viktigt..men men är nog bara vi som tycker det.

 

Maja har hunnit gå ut 1:an, herregud vart har min lilla tjej tagit vägen?! Helt galet. Hon önskade sig en jordgubbstårta vilket vi ordnade. Felix har hunnit med en koll hos läkaren vilket resulterade i en operation för borttagning av hela halsmandlarna och fixa till vid polypern som är borta redan. Detta känns dock inte kul men det är de värt för att underlätta för honom.

Det har varit mycket nu men livet är som det är. Bara vara nöjda med det man har och inte tänka så mycket på vad man kan få. Detta kan gör att man funderar och lägger energi på saker som man inte kan bestämma över. Njut och må bra, allt kan hända och händer det så är det ett plus.

 

Så glad över den familj jag har och dem som finns mig nära. 

Varför finner man inga ord att skriva, tycker de är kul att skriva men jobbigt när man inte får fram orden.

 

Det är redan Mars, herregud vad tiden går...känner fortfarande att vi trivs i det liv vi lever och har. Visst finns det motgångar i det men det finns väl alltid. Att leva som ensamstående och få ta allt själv är inte alltid lätt. Vi har haft sjukdomar, förkylningar mm..blivit vabbning men vad ska man göra. Mina barn har all rätt att få vara hemma när dom inte är krya. Har ävrn en dotter som börjat känna av migrän och det är jobbigt för henne. Som tur är har vi nu en bättre medicin till henne som hjälper. Sonen har haft för låg dos av astma medicin varpå han varit hostig och andfådd lite mer än vanligt. Men nu är den höjd och man har märkt skillnad. Det är allra helst sådana här tillfällen man önskar man var två. Att få dela på vabbning, dela på tröstning, dela på trötthet men även att få dela glädje och kärlek. Det finns få människor jag vet jag kan ringa dygnet runt som ställer upp i vått och torrt och det är jag tacksam för. Ni betyder ♡

 

Så skönt att skola och förskola fungerar för barnen, Felix har varit lite fram och tillbaka men nu tycker han det är kul så det är skönt. Maja trivs jätte bra i skolan och säger att det är kul att lära sig saker :) så det är positivt. 

 

Vad ska man säga annars om livet? Försöker tänka på sommaren, vad man vill kunna göra med barnen och vilka önskemål dom har. Som det är nu vill dom åka karusell, åka till Norge (mkt nog för att vi pratat med Linda/Martin om de), bada och Maja vill åka utomlands. Felix vill vara i stugan....ja, nått av detta borde man ju kunna ordna önskar jag :) Bara att spara och se vart man hamnar.

 

Tillbaka till vardagen nu med njurbäcksinflammation, smärta o alvedon det består min kväll av. 

Hoppas eran är bättre.

Julen är nu över och fort gick det. Som tur är så är julen ingen stor högtid, man samlas, äter mat och umgås. Det är bara trevligt att kunna samlas nära och kära och känna en gemenskap, men nog hade det varit skönt att lägga pengar på en resa, en upplevelse än på mat o massa julklappar.

Barnen firade jul med sin pappa innan jul sen på julafton var vi i Rusksele hos barnens mormor. Det var en lugn dag med alla godsaker som hör till julen och julmat, det som var mest spännande var om tomten skulle komma, hade han fullt upp eller skulle han lyckas hinna =) 

Julklappar fick dom och nöjda barn somnade på kvällen. Det är en sådan härlig känsla att se barnen lyckliga och uppskatta saker, även om dom är små. Kvällen spenderades döende i soffan och filmtittande.

Har inte hunnit hända så mycket i livet annars, blivit erbjuden en tjänst som jag tackat ja till fram till sommaren så får man se vad som händer sen. Har så mycket jag skulle vilja göra, testa på men gäller att tänka ut allt och fundera. Just nu är vi nöjd med livet, jag försöker iallafall.

Finns saker och ting som fortfarande är tufft men försöker leva med den synen att allt har en mening och det blir bättre. Det beror bara på vad man vill göra av allt, hur man vill göra.

 

 

Att le är ingen kamp men att kämpa för att le är en utmaning.

Att skratta och visa glädje är ett sätt att dölja det som finns.

Vill man visa och säga, vill man dölja sanningen? Allt blir bra tillslut har man lärt sig, man går alltid vidare. Dock har man inte den förmågan att bestämma när utan man får ta det som det kommer. Att acceptera livets gång och vänta ut allt är inte jämt det som behövs. Ibland när det känns jobbigt och utvägen vill finnas så är det bara att gå vidare och njuta av livet som finns. Livet man får skapa, livet man lever. Varför gör man saker och ting jobbigare än det är, varför inte bara göra det bästa av det? Det är faktiskt inte alltid man vet vad som är det bästa, det är inte alltid man tänker på vad som är bäst. Alla vill ta beslut som är bäst för alla men det är alltid någon som förlorar. Att förlora behöver inte alltid vara dåligt för man kan alltid vinna något på det men det gäller att kunna se det. Öppna sina ögon även om det inte är det man vill. Se bortom det som finns vid ens fötter. Livet går alltid vidare även om man får kämpa som fan. Livet är alltid värt att upptäcka även fast det jobbiga kommer ikapp.

Ibland vill man faktiskt bara säga fuck everything, fuck life och det är helt okey. Ibland vill man bara lägga sog ner i gråta o känna smärtan och det är också helt okey.

Som sagt så går livet vidare så bara att fortsätta att le för nån gång blir allt bra.

Flyttlasset har börjat till Lycksele och det känns faktiskt bra. Vi får ett eget hem och den lilla familjen igen. Vi har varandra och det är allt jag vill. Varit och fixat i barnens rum och det går framåt, Felix rum är nästan klart så nästa är Majas att fixa. Får se när vi bestämmer oss för att sova 1:a natten. Kommer kännas ensamt men det är så vi ska leva så lika bra att vänja sig. Sen är det inte själva ensamheten som är jobbig, ganska skönt att vara själv, få se vad man vill, göra vad man vil..ja ni fattar =)

Att vara ensammen, att inte vara sambo utan att bo själv, det kommer till en början kännas konstigt men allt blir bra. 

Nu är det 2 månader sen vi flyttade från Vännäs, 2 månader sen det blev ändring på livet men det var det bästa (för vissa) man saknar livet man hade, tanken på livet man kunde ha, saknar att dela känslor och funderingar med någon som gör att det betyder nått. Saknar det vi hade men nu finns det massa valmöjligheter, man får bara se till att ta något så allt inte försvinner. Man har ju redan förlorat mycket och allt står inte kvar livet ut. Nä nu landa för att leva så kommer allt annat sen. Med tanken på allt så klarar vi det vi vill klara.

Maja börjar längta till den nya klassen, att få nya kompisar och få komma till sitt rum, det är väl inte det roligaste att dela rum med lillebror och det börjar märkas.

Nä dags att gå vidare, släppa vissa saker och se framåt, finns alltid bra saker det gäller bara att se ur alla perspektiv.

Allt börjar falla på plats, pusselbitarna börjar sakta men säkert komma rätt. Lösningar som känns bra för tillfället är det som körs på. Vet inte riktigt vart jag vill ta vägen men nått måste göras. Vi måste ju fortsätta leva livet även fast det rasar nån gång då och då men det är bara att resa sig upp och sträcka på sig. Livet fortsätter alltid. Vi har nu hittat en lägenhet i Lycksele och flyttar dit. Inte mitt första val men nu är det barnens vilja som går först (som alltid), dom får nära till mormor o familj. En skola och förskola i närheten och nya kompisar. Egna rum och ett bättre familjeliv. Att bli själv är väl inget jag gillat men det ska jag nog klara av. Är van att vara själv på kvällar och så, det är faktiskt ganska skönt men nu blir det hela tiden. Eller själv kommer jag ju aldrig vara när man har barn men dom sover ju på kvällen. Börjar längta till det "nya" livet men ändå känns det tråkigt att lämna detta. Är så mycket man fått lämna på sista tiden så vad händer när man landar?

Har insett saker och ting, har förstått vad som hänt så just nu vill man blicka framåt. Inte för att förlora allt utan för att få behålla delar och känna lycka över allt. Lycka med mig själv och lycka med barnen.

Har även insett att jag kan slå bort allt, stänga av det jag känner och kunna koppla bort. Inte bra alltid men jävligt skönt. Det värsta är ju att man vet att det måste tänkas på nån gång men det skjuts på. I allmänhet mår vi bra. Vi tar dagen som den kommer och njuter av det som går att njuta av.

Livet går vidare, det har jag sagt förr.

 

Kommer alltid sakna det vi hade men även minnas det vilket är skönt. Mycket är konstigt men tar oss igenom det tillsammans.

 

Lev och må!

Försöker anpassa oss till det nya livet, det nya livet där det är jag och barnen. Jag vet att vi klarar detta och det har flytit på väldigt bra alltihopa och hoppas det fortsätter så. 

Visst det är jobbiga stunder men man får försöka tänka på dom positiva och vad som finns kvar. På ett eller annat sätt finns mycket kvar. Vi har alltid sagt att vi kommer finnas för varandra och ställa upp så hoppas att det kommer kvarstå. Det var hemskt jobbigt att förlora det vi hade men allt har en mening och den är bäst att följa. Meningen med livet för oss vidare, mot vad får vi bara komma fram till själv.

Lärde känna många underbara personer och ni har alla satt spår i våra liv på nått sätt och det är något som man vill ska finnas. Att personer man lärt känna sätter alltid mening på saker och ting.

Nu återstår i dags läget att komma fram till vad som ska hända, vart man ska bo och så. Söka jobb och lägenhet är på agendan just nu så Maja vet vart det är hon ska gå skola och vi får börja på den fasta punkten och veta vart vi ska bo. Nu är man bara här tillsvidare men man vill ha något eget, att känna detta är rätt.

Det kommer att komma, jag vet det.

Många förändringar men i slut ändan kommer allt bli bra. Just nu känner jag att allt ligger lite på is, vill inte riktigt tänka på saker och ting och vill inte prata om vissa saker, att se andra före mig är lättare men allt ordnar sig för alla.

Som sagt livet går vidare och bara att leva det på rätt sätt även om det inte alltid är så.

Du har satt spår och du är viktig, det vet du att du alltid kommer att vara. Hoppas vi kan förbli det vi är nu, vänner och finnas för varandra, på ett eller annat sätt.

En del av mitt hjärta har du föralltid och jag hoppas du tar hand om den delen på samma sätt som jag tar hand om din del.

 

Kram på er <3

 

 

Detta med urinvägsinfektion har varit något som spökat länge för mig. Fick behandling för bara någon dag sedan och då hade jag fått behandling för detta besvär för 8:e gången detta år, DETTA ÅR!! Hur är det möjligt att det ska vara så? Nu har jag även fått sjukt ont i högra njuren och ibland är smärtan väldigt stark. Fick igår en akut tid för skiktröntgen som ska göras idag för att se om det ev kan vara stopp i njuren, att den inte fungerar som den ska. Känns lite läskigt att dom misstänker att den inte är i sitt fulla bruk. Man vill ju att allt ska fungera som det ska. Bara att vänta och se vad som sägs och vad dom ser (hoppas inget är fel). ska även äta ännu en kur mot uvi för att med säkerhet veta att det gått över. Dom är lite fundersam till varför njuronda kom nu efter behandling när jag brukar få ont före plus att sänkan höjs hela tiden, dock inte mycket men med ca 10 varje gång. Så nu sitter jag här och väntar på att börja hinka i mig 1 liter vatten inom en timme innan jag ska vara där...kommer ju kissa ner mig eftersom jag inte får kissa när jag väl har börjat dricka =/ sen ska man få nån vätska antingen i spruta eller dricka, det är så otäck känsla så jag hoppas på drickat.

 

Annars flyter livet på. Maja trivs än i 1:an och säger numera att hon är en stor tjej för hon går faktiskt i ettan, blir man stor då? Försöker hitta ett annat boende men med denna bostadsbrist är det inte så lätt. vi har kollat på att köpa men känns inte som att det är nått man vill än på ett tag, då vill man ju veta med säkerhet att man vill bo här. Testar gärna vingarna någon annan stans, far far away, så får se vad framtiden har att visa.

 

Nä bara att fortsätta med denna nervösa del 

Ha det bra

Kramar 

 

 

 

Nu var det verkligen jätte länge sedan jag lade ner tid och energi på att blogga, ibland saknar man att få skriva av sig (blir oftast med papper o penna nu för tiden). Väldigt mycket har hänt sedan jag sist skrev ett inlägg och vet inte riktigt vad jag ska börja med. 

Iallafall har jag fått en anställning på ett städföretag. Kul är det och ja jag vet jag är knäpp som tycker om att städa men det tycker jag att det är. Känner att detta är ett yrke för mig.

Sommaren har passerat i raket fart men mycket har vi hunnit med. Det har blivit många mil i bilen men det har verkligen varit värt alla mil. Vi började semestern med namngivelse för Alva i Rusksele och åkte sen vidare till Luleå där vi var i stugan o fixade, badade och bara kände lugnet. Maja fyllde år så vi for på bio med henne och såg draktränaren 2 i 3D så det tyckte hon var kul. (Felix var med Anki & Janne i stugan medans) Vi var även i Sörbyn där det var släktträff med Emils släkt så det var kul att träffa dom. Efter några dagar i Luleå blev det hem för att sedan åka till Junsele, bo i stuga och gå på djurparken. Det var häftigt att se dom vita tigrarna. Trodde inte dom var så stora. Kul att umgås med Emele och Johan, drack lite vin och snackade skit. Vi följde med dom till Rusksele för att vara där, när vi skulle hem till Vännäs så lyckades vi låsa in bilnycklarna i bilen så bärgaren fick komma o hjälpa oss bända upp rutan för att veva ner den och krypa in i bilen. 

Planerade att åka ner till stockholm för att hälsa på där så det var bara att packa om väskan och börja resan ner. Emele följde med dit. Vi umgicks, var på fjärilshuset och tittade på hajarna, Felix tyckte det var jätte häftigt. Passade på att kolla bilar men det blev ingen som passade bra. Bara att söka vidare.

Vi avslutade semestern med att åka till abisko. Linda med familj följde med dit för att sedan åka vidare till Norge. Vi åkte med dom till norge under dagen för att sedan köra tillbaka till Abisko. Skönt att vara där. Vi for till Jokken, silverfallet och gick 1 mil efter kungsleden. Ungarna har varit sjukt duktiga under hela sommaren, inget gnäll, bråk eller nått. Gick inte några problem även fast det visade sig att Maja hade 39,5graders feber efter att gått 1 mil. Maja var dålig under veckan vi var i Abisko till och från, feber som kom och gick o när hon hade feber kräktes hon med. När vi kom hem så blev det värre och tillslut åkte jag in med henne. Hon hade urinvägsinfektion och njurbäcksinfektion med en svullen njure. Nu ska vi avvakta o se så det försvinner helt efter antibiotika kur annars blir det kolla sticka igen.

Barnen har varit friska under hela sommaren, lite hosta o snorig men annars inget.

 

Vill bara försvinna en dag som denna, gömma mig långt ner och återvända när den är över. 

Idag är det en dag som man tänker lite extra, tänker på vad man gått igenom tänker på förändringar.

Det har gått 2 år sedan den värsta dagen i mitt liv, när allt rasade samman och det fanns inget att göra åt det hela. En dag när dåliga besked byttes ut av dåliga besked, en dag när man kände lyckan rinna ur en och allt hopp om att livet skulle fortsätta försvann.

En dag man försökte se allt ur ett annat perspektiv, men allt man såg var det negetiva. Att känna sig maktlös och förlora kontrollen är en känsla som gör sig extra påmind idag. Känner känslan när hjärtat slutar slå och man kan inte andas, den känslan man hade när läkarna kom och gick i korridoren första gången, den känslan man fick när man insåg att detta var allvarligt. Vill inte tänka på det, tycker att det ska bli lättare men det är som om man vore sittandes i det där rummet igen, man väntar bara på att nått ska hända.

Denna dag började verkligen med att man kände sig nere och det håller i sig.

Tur lillkillen är hemma pga ont i magen så man måste verkligen rycka upp sig och umgås med han, det är nästan så jag tycker det är jobbigt att veta att de ska i säng ikväll, dom får kanske vara uppe hela natten, vet inte om det lockar så mycket att sitta själv när dom sover. Denna ensamma känslan kommer då, jag vet det för känner den redan nu.

 

Vad tiden ändå har gått fort, känns som att det bara var ett tag sen allt hände men det har faktiskt gått 2år.

Dessa 2år har verkligen varit upp och ner, vissa dagar har varit bättre och vissa sämre. Det har blivit ganska stora förändringar i livet, vi flyttade för att starta det nya livet, bort från det gamla.

 

Det nya trivs vi väldigt bra i, dock skulle det inte skada att hitta ett annat boende men det kommer nog nån gång. 

Hunnit fylla 30år i helgen så fick en kaffebryggare, juicepress m.m

Så gott kaffe det vart och juicepressen...så gott med nypressad juice =)

Tack alla som kom ihåg mig!

 

Kram kram

2 månader av detta år har snart passerat. Hur kan det komma sig att det snart är Mars. Det var ju nyss jul och nyår. När jag tänker tillbaka så saknar jag början på året. Den där egna tiden som många har utan att tänka på att den är inget man ska ta för givet, ta vara på stunder man ha tillsammans även om det så bara är en middag eller en kväll framför tv. Att få ha tid för annat än bara familjen för tid för familjen har man alltid. Jag är inte så bra på att känna att man behöver komma bort, att bara få vara, göra vad jag vill när jag vill men det är nu man börjat känna det. Eftersom jag inte har ansett att det är viktigt med egentid, tid utöver med barnen så får jag dåligt samvete så fort jag tänker på det. Försöker förklara för mig själv att alla behöver få komma ifrån, att inte jämt behöva vara "förälder" man älskar sina barn även fast man fixar barnvakt för en kväll eller två.

Alla behöver en brake och man är en bra förälder ändå.

 

Det finns saker som jag inte vet hur jag vill ha dom. Finns förändringar jag vill göra. Det finns saker man inte är nöjd med. Men hur förändrar man saken till det bättre. Hur får man det att gå ihop och bli bra för de flesta. Jobbigt att veta att så här vill jag inte ha det. Försöker vända och vrida för att se fördelar men de är inte många. Vad är mest snällt mot barnen? 

Varför ska det vara så svårt att få till saker, så det känns bra. 

Nu kanske det låter som att allt är dåligt men så är inte fallet. Det finns väldigt mycket som jag är tacksam över att ha i mitt liv. Att jag får känna de jag gör och att få känna det själv.

 

Maja har haft en jobbig period nu med allt som har hänt för henne. Ledsen över att pappan är sjuk och inte orkar, viljan att leka tillsammans är större än vad möjligheten gör det. Mycket som spökar i lillans hjärna just nu och man vet inte riktigt hur man ska svara på allt. Vi gör det bästa vi kan men ändå tror jag det inte räcker. Men tids nog blir det bättre och lättare att förstå. Man tycker inte att barn ska behöva fundera och tänka på sådant här men det är ju verkligheten just nu. När vuxna har svårt att förstå saker hur ska då ett barn kunna förstå. Det jobbiga med maja är att hon förstår allt så bra och därför tror jag det blir jobbigare för henne eftersom hon tänker på det mer. Även fast det gått en tid nu så har man svårt att prata om allt själv, hur jobbigt är det inte då när ens barn gråter och tycker det är jobbigt. Man vill bara gråta och hålla om dom. Men det bästa är att krama om dom och känna deras kärlek tillbaka.

 

Åkte till Rusksele för att hälsa på där, Emil jobbar kvällar och kände att jag inte ville sitta själv hemma, klarar inte av det just nu. Så vi tog vårt pick och pack och åkte.

 

Idag tog vi alla kusiner och åkte på Nalles Lekland. Väldigt uppskattat av de små grynen.